Tragedian
Seven Dimensions

Label: Pride & Joy Music
Tre liknande band: Gamma Ray/Helloween/Iron Maiden

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Rising Rage
2. Aloneness
3. Out Of The Dark
4. Darkest Of My Days
5. Bringer Of Dreams
6. Crying In The Rain
7. Enlightened
8. Forevermore
9. Destiny
10. Para Siempre (Forever)
11. The Journey
12. Forces Of The Light
13. Crying In The Rain (CD bonus track – duet version)
14. Forces Of The Light (CD bonus track – radio edit)


Band:
Gabriel Palermo - Guitars
Nicolò Bernini - Drums
Dawid Wieczorek - Bass
Denis Scheither - Keyboards, Piano
Joan Pabón - Vocals


Discography:
Dreamscape (2008)
Decimation (2013)
Unholy Divine (2017)


Guests:
Wade Black - Vocals (track 5)
Zak Stevens - Vocals (track 12)
Dan Palmer - guitar solo (track 3) *
Jules Down - backing vocals
Samantha Sylvia - backing vocals


Info:
Produced by Gabriele Palermo
Post-produced & mixed by Eike Freeseat Chameleon Studios, Hamburg

Released 2021-01-29
Reviewed 2021-01-21

Links:
tragedian.com
youtube
pride & joy


read in english

Det blir sju dimensioner när Tragedian kommer med ett nytt album. Det är bandets fjärde album och visst låter det väl spännande med ett band som tar sina favoritelement från inspirationerna och skapar sin egen tolkning? Bandet från Hamburg bildades redan 2002 och de har samarbetat med stora namn som Kai Hansen och Bob Katsionis under dessa år. Debutalbumet kom 2008 och det senaste kom för fyra år sedan, nu är det alltså dags igen. Seven Dimensions bjuder på nio nya spår och lite bonus i form av omarbetade låtar från tidigare.

Heavy metal eller power metal är nog beskrivningen och det kan väl egentligen jämföras med det mesta, det här med egen tolkning känns inte helt rättvisande då albumet inte direkt känns som att det bryter någon ny mark eller kommer med några direkt originella idéer. Sångaren är inte heller speciellt engagerande och det känns inte speciellt varierat över spåren vi får, dessutom är jag väl inte så säker på bonusspåren, nog hade vi kunnat vara utan större delen av dem?

Det är väl inte det mest spännande eller fantastiska album jag någonsin hört, ganska tråkigt faktiskt där väldigt lite egentligen sticker ut i positiv bemärkelse. Det är väl inte dåligt, det finns säkert chans att man gillar det om man gillar heavy/power/speed metal. Samtidigt är det väl inte ett album som känns minnesvärt eller som kommer med något som får en att haja till och ta notis – det är ganska tråkigt faktiskt, jag säger det igen. Det är väl inget specifikt uppenbart som är svagheterna utan mest att det saknas hitlåtar, att sångaren är lite svag och musiken lite karaktärslös.

Inte det mest spännande albumet i år, jag tycker nog faktiskt att det är ett album vi klarar oss gott utan. Det känns lite fantasilöst men inte heller lika bra producerat eller framfört som de bästa i genren, det låter inte fantastiskt och det kompenseras inte heller av vassa låtar. Man skulle faktiskt kunna påstå att det känns lite billigt, lite garageband eller något sådant. Inte ett album jag skulle överväga, så kanske man kan avsluta.

HHHHHHH