Thurisaz
Re-Incentive

Label: Independent
Tre liknande band: Insomnium/Dark Tranquillity/Wilderun

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. In-Balance
2. The Veil
3. Monologue
4. Illuminight
5. Exemption
6. Isle Of No-Man
7. Eternity Expires


Band:
Pepijn ‘Pino’ De Raeymaecker – Drums, Percussion
Peter Theuwen – Guitar, Grunts, Clean Vocals
Kobe Canniere – Keyboards, Clean Vocals
Hannes Leroy – Bass, Occasional Screams
Mattias ‘Spiere’ Theuwen – Guitar, Screams


Discography:
Scent Of A Dream (2003)
Circadian Rhythm (2007)
The Cimmerian Years (2011)
The Pulse Of Mourning (2015)


Guests:


Info:
Nik ‘Mettez’ Mertens – Sound technician
Jeroen ‘Babs’ Bille – Light technician

Released 2020-09-01
Reviewed 2020-11-29

Links:
thurisaz.be
bandcamp


read in english

Thurisaz har varit med ett tag, debuten kom redan 2003 och detta är femte albumet. Det har ett drömskt omslag, eller åtminstone ett som inte direkt avslöjar något. Det nya albumet erbjuder sju låtar och 53 minuters speltid, ett album med låtar som belgarna hoppas kunna visa upp från scenen inom en snar framtid då de enligt egen utsago byggt ett rykte som ett starkt liveband, och som alla band har de fått positiva recensioner för sina album. Så, vad ska vi säga om senaste albumet Re-Incentive?

Melodiös döds/doom, kanske med avant-gardeinslag men i grund och botten extremmetall av det melodiösa slaget. Kraxig sång med klarsångsinslag, som brukligt i genren. Egentligen kommer de väl inte med några direkt uppseendeväckande inslag, det låter ganska förutsägbart egentligen. Alla spår är ganska långa och av relativt lika karaktär vilket lätt ger känslan av något som flyter samman till en ganska oformlig massa av musik där det är svårt att verkligen ta fasta på något element. Jag saknar nog lite dynamik, jag tycker inte att produktionen är förstklassig och sånginsatsen är ganska blek.

Ett ganska ordinärt album egentligen, mediokert kanske är ett omdöme så gott som något när jag tittar på Thurisaz och Re-Incentive. Det låter ganska hyggligt när man bara lyssnar slött men vill man verkligen ta sig in i albumet känns det mest slätstruket och fantasifattigt. Belgarna är uppenbarligen kompetenta musiker och så vidare, det är de flesta som gör musik. Problemet är bara att deras låtar inte gör något för mig, visst är de inte dåliga men man kan inte hänga musikalisk framgång på förmågan att undvika att skapa skit – man måste våga riskera att göra skräp för att skapa något lysande och det gör inte Thurisaz, de skapar en jaha-upplevelse.

En axelryckning och sedan går man vidare, Thurisaz är en så kallad ”also-ran” om man ska snacka i utländska termer, en deltagare som fyller upp antalet och inget annat. Jag tycker inte att detta album känns speciellt intressant, det går väl att lyssna på men eftersom det fullkomligt vimlar av liknande eller bättre alternativ måste betyget bli lägre.

HHHHHHH