Speed Stroke
Scene of the Crime

Label: Street Symphonies Music/Burning Minds Music Group
Tre liknande band: Backyard Babies/Gotthard/Def Leppard

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Heartbeat
2. Scene Of The Crime
3. After Dark
4. Soul Punx
5. No Love
6. Red Eyes
7. Out Of Money
8. Who Fkd Who
9. One Last Day
10. Hero No.1


Band:
Jack - vocals
D.B. - lead guitar
Michael - rhythm guitar
Fungo - bass
Andrew - drums


Discography:
Speed Stroke (2013)
Fury (2016)


Guests:
John Dallas, Niko & Titta Morganti - backing vocals
Michael Crimson - piano & keys (tr. 5)


Info:
Recorded at Boat Studio, mixed by Marco Paradisi and D.B.
Track 2 & 4 recorded & mixed at 33Hz Studio by Francesco Altare
Mastered by Giovanni Versari at La Maestà Studio
Produced by Speed Stroke
Cover art by SoloMacello

Released 2020-11-06
Reviewed 2020-11-18

Links:
speed-stroke.com
youtube
street symphonies


read in english

Speed Stroke från Italien besöker tydligen en brottsplats, det är bandets tredje alster. Debuten kom 2013 och andra albumet 2016. Det ser lite sleazigt ut om man tittar på stilen, jag är inte så säker på att jag gillar vare sig omslagsbild eller logga som bandet har. Som mycket annat gällande band med liknande framtoning skrivs det om deras live-framträdanden och så vidare – kvintetten har turnerat med en hel räcka band som kan beskrivas som sleaze eller däromkring.

Musikaliskt är det väl just sleaze som passar, distinkta refränger, attityd, energi är väl element man snabbt lägger märke till när man lyssnar på Scene of the Crime – där kanske brottsplatsen är scenen där deras musik säkert gör sig väldigt bra. Albumet bjuder väl inte direkt på något direkt överraskande, det är ett ganska förutsägbart album som nog är lätt att ta till sig för den som uppskattar genren. Inte mycket variation egentligen, ungefär samma urval som det brukar – så det är en fördel att det går snabbt att spela sig genom albumet.

Jag gillar de riviga låtarna och energin, titelspåret och Red Eyes är väl kanske dem som gör någon form av intryck. Albumet är bra, medryckande och sådär. Men det är väl inte direkt ett album som sticker ut, eller imponerar på det sättet – känns mest som ett solitt album inom en genre som kanske inte alltför ofta imponerar. Kanske kan man påstå att det fungerar, det tilltalar den tilltänkta publiken men kanske inte så värst många fler.

Man ska väl kanske inte förvänta sig att band inom sleaze ska titta framåt eller tänka utanför boxen, det är nog inte vad genre-fansen vill ha. Speed Stroke tittar i backspegeln och emulerar sina hjältar, och de gör det på ett bra sätt. Den som gillar sleaze och den typen av musik bör kika närmare på detta album, det är ganska kul.

HHHHHHH