Skånska Mord
Blues from the Tombs

Skånska Mord är ju också ett namn, ett namn på ett svenskt band vars tredje album såg dagens ljus för ett tag sedan. Det är blues från gravarna som dånar ur högtalarna eller hörlurarna när man tar sig an detta album. Omslaget är snyggt och bandet beskrivs i pressmaterialet som havandes ena foten i sjuttiotalet men ändå på väg mot något nytt och fräscht. Mycket mer än så är svårt att få fram om bandet då de som alldeles för många andra bara har en fejsboksida och ingen riktig hemsida och detsamma gäller skivbolaget, sociala medier är bra för att kommunicera nyheter men suger som informationskanal, det var krångligt att bara rota fram vilka de två föregående albumen var. Om jag noterar sådant innan jag lyssnar så skippar jag sådana band eftersom recenserandet tar mycket längre tid när de har dåliga informationskanaler, nu hade jag dock spelat denna och då känns det onödigt att inte skriva om albumet.

Förutom taskiga informationskanaler får vi sjuttiotalsinspirerad hårdrock, nog finns där drag av tidiga Black Sabbath or många av de som var samtida med dem. Jag tycker väl inte direkt att det känns speciellt fräscht eller nyskapande, allt känns ganska välbekant. Men visst är produktionen bra, sånginsatsen fungerar också och albumet känns hyfsat varierat och inte för långt. Dock är det långt ifrån lika intressant som omslaget och känns mest riktat till de nostalgiska musiklyssnarna som inte vill ha något som tänker nytt, vissa kan nog se det som att fantasin saknas.

Ett bra album med ganska sköna låtar, och där finns väl ingenting överdrivet negativt med det. Däremot saknas det där lilla extra, det finns ingen låt som har direkt hit-potential och det ger ett album som glöms bort ganska fort och som kanske inte heller riktigt griper tag i en som lyssnare. Detta album hade behövt en hit-låt eller lite mer originella låtar för att sticka ut eller glänsa, nu tror jag tyvärr för dessa sydsvenska mord att deras album lätt glöms, internetsökandet jag gjorde när jag letade information tyder lite på det faktiskt då det finns väldigt lite om albumet trots att det var ett bra tag sedan det släpptes.

Det är kanske ingen höjdare men visst är det ett trevligt album och även om man kanske inte lär hålla det som ett av de bästa album man hört men en köpare lär väl kanske inte heller bli alltför besviken. Det är helt enkelt ett solitt album, kan vara värt att kika närmare på om man är nostalgiskt lagd.

HHHHHHH