Repulsive Vision
Necrovictology

Label: Emanzipation Productions
Tre liknande band: Carcass/Napalm Death/Benediction

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Other Than Divine
2. Exterior Of Normality
3. Necrovictology
4. Blind Loyalty
5. Draconian Reprisals
6. Selfless
7. Echoes Of Deceit
8. Through Gaslit Halls
9. Regret
10. A Lifetime Of Suffering Deserved
11. Nepotism - Social Chameleon
12. To Delve The Depths
13. Paraskevidekatriaphobia


Band:
Matt Davidson - guitars, vocals
Dan McEwan - vocals
Gary Young - drums
Mark Kirby - bass


Discography:
Look Past The Gore And See The Art (2017)


Guests:
LandPhil
Max Otero


Info:

Released 2020-08-21
Reviewed 2020-11-28

Links:
bandcamp

emanzipation productions


read in english

Kan det vara så att bandnamnet relaterar till omslaget? Eller kanske till den musikaliska vision som bandet har, det är en kvartett från Cumbria i England som definitivt inspireras av den amerikanska dödsmetallen. Necrovictology är bandets andra album, det första kom 2017, och det innefattar gästspel från namn som Phil Hall känd från Municipal Waste och Max Otero från Mercyless. Punkigt och dödsmetalliskt enligt pressmaterialet, men vad säger Hallowed om Necrovictology?

Albumet kan beskrivas som ganska typisk klassisk dödsmetall med lite punkigt driv, ganska klämkäckt faktiskt. Typisk vrålsång, och det är stilistiskt klart inspirerat av de klassiska amerikanska dödsmetallarna. Knappast nyskapande, knappast nytänkande, knappast originellt eller överraskande. Speltiden känns relativt sansad, variation okej, det är en ganska gammalmodig produktion och den har inte speciellt mycket variation men med 40 minuters speltid kan det nog ändå fungera.

Ganska ointressant album, inget större fel på det egentligen men det är ointressant ur ett kreativt perspektiv och saknar riktigt vassa låtar. Kanske går det att säga att albumet är helt okej, det är inte dåligt men samtidigt är det långt ifrån bra. Den som uppskattar den traditionella dödsmetallen kommer säkert att uppskatta detta album, det följer trots allt den mallen ganska mycket till punk och pricka – inga överraskningar, bara dödsmetall – rakt på sak.

Det är nog på det viset att den som uppskattar dödsmetallen kommer att uppskatta detta album, det trycker på deras knappar. För den övriga publiken är det dock svårt att se att detta album kommer att kunna intressera, det predikar bara till flocken och ärligt talat har jag svårt att se att ens flocken kommer att minnas detta album om ett par månader.

HHHHHHH