Pet Crow
Take the Edge off

Label: No Sleep Records
Tre liknande band: Better Off/Jail Socks/Charmer

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Limbo
2. Insomnia
3. NOCD
4. What We Doin?
5. One Whole Summer
6. Controlling
7. Take the Edge Off
8. Hostage
9. Scars
10. Prick


Band:
Conor Wallis - Bass, Vocals
Sophie Prosay - Bass, Vocals
Dan Barradell - Drums, Vocals
Sean Kenny - Guitar, Vocals
Danielle Ross - Vocals


Discography:
A Simple Guide to Small and Medium Pond Life (2017)


Guests:
Sax on Scars by Chris Tree


Info:
Recorded and produced by Robbie and Rich at Snug, Derby
Mastered by Joe at Joe Caithness Mastering, Nottingham
Additional vocal processing by Ben at Soundgas LTD
Burning tree images by Margaret Kenny
Design and layout by Jim Cork

Released 2020-02-07
Reviewed 2020-02-26

Links:
bandcamp
no sleep records


read in english

Det är inte alla som har en tamkråka men det brittiska bandet som kallar sig just det borde ju ha en sådan hemma i kråkslottet. Deras andra alster är gult och kallas Take the Edge off, det handlar om mental hälsa eller kanske mental ohälsa med teman som ångest, depression, drogberoende, OCD och ADHD, och det kommer tydligen från personliga erfarenheter.

Det är ett album med tio spår, hyfsad variation, lite limbo, insomnia och så vidare kan höras i låtmaterialet. Post-punk kan det kallas, eller garagerock/-pop. Schysst kvinnlig sångare, rivig och trevlig produktion med hyfsat djup och kanske även relativt fräsch. Jag saknar lite dynamik, lite mer dynamiska låtar hade varit mer fängslande, det finns ju svärta i det lyriska innehållet så varför inte blanda in mer av det i ljudbilden?

De har lite fräscha idéer men bristen på dynamik gör att det inte riktigt kommer fram helt och hållet. Visst är det bra, sångerskan är bra och inledningen är riktigt vass men allteftersom albumet pågår tappar jag intresset och mot slutet lyssnar jag inte speciellt mycket. Men visst, det göder väl inte depressionen eller adderar ångest men det botar inte direkt heller. Man kan väl påstå att lyriskt är det ett intressant och spännande album, men musikaliskt är det inte lika spännande.

Kråkan går nog hem bland dem som gillar den musikaliska inriktning de har att erbjuda, deras lyrik är bra och intressant men musiken är inte av samma kaliber. Jag tycker nog att det kan vara värt att kika närmare på detta album, speciellt om man uppskattar garagerock/-pop med post-punkiga grejer.

HHHHHHH