Opium Lord
Vore

Label: Sludgelord Records
Tre liknande bands: Wode/Yob/Churchburn

Betyg: HHHHHHH (2/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. WWCD
2. Lead Magnet
3. Centurion
4. Suture
5. Sherwood Is Connector
6. Columbia
7. Gift


Band:
Nathan James Coyle
Adam Beckley
Bruce Goodenough
Luke Fewtrell
Simon Blewitt


Discography:
The Calendrical Cycle: Eye of Earth (2015)


Guests:


Info:
Recorded by Wayne Adams @ Bear Bites Horse studios , London , UK
Mastered by Dave Mitson @ the Mitsonian institute, Stourbridge , UK
Photography by: Morgan Tedd
Art arrangement and typeset by: Chris Scrivens

Released 2019-10-11
Reviewed 2020-01-02

Links:
bandcamp

sludgelord records


read in english

Vore det inte kul om ett album från ett band som kallar sig Opium Lord inte gjorde ett så förutsägbart album som Vore? Det vore absolut kul om det hade varit så men det brittiska bandet imponerar inte när det handlar om originellt tänkande. Sedan kan man ju både fundera över bandnamnet som känns ganska ospännande och samma sak gäller omslaget som inte är speciellt kul. Vore är för övrigt bandets andra album, det första kom 2015 och Vore i slutet av 2019 men får helt enkelt dra ner snittbetyget för 2019.

Noise Rock vill bandet själva kalla sig, eller nedtonad surfrock – doom eller sludge är väl annars en ganska bra beskrivning av vad vi kan förvänta oss. Opiumrusig trögflytande metal med vrålkraxande vokala insatser där lyriken knappast hörs – kanske att man kan få fram den om man verkligen anstränger sig för att utröna vad som sjungs. Doomig, sludgig eller noisig musik kan vara både svår att göra bra och svår att tycka om, kanske speciellt för den som gillar med melodiös och tempostark musik.

Med bara sju låtar och dryga fyrtio minuter är det inte ett långt album i minuter sett men det känns ganska långt trots att låtarna åtminstone är lite olika sett till karaktär vilket kan ses som lite positivt då vissa band i denna genre tenderar till att låta allt flyta samman i en lätt oöverskådlig massa. Det blir ett trögt album att spela sig genom då det inte känns som att mycket händer (även om det faktiskt händer rätt så mycket) och det känns som en lättnad när allt tar slut och musiken tystnar i sista låten.

Det är faktiskt svårt att se alltför mycket positivt med detta album, det är ganska innehållsfattigt men samtidigt spretigt, och det griper aldrig tag i mig som lyssnare så det känns mest ansträngande att lyssna. Utan att överdriva kan jag konstatera att jag hört många betydligt bättre album både i sludge-, doom- och noise- genrerna, men visst kan man ju alltid lämna brasklappen som säger att det inte är helt osannolikt att den som gillar genren kan tycka om ett album som detta.

Vore det inte för att jag fick detta album för att recensera hade jag stängt av några minuter in i första låten men nu har jag spelat mig genom albumet ett flertal gånger. Och jag kan konstatera att de känns bara segt och trögt, inte alls roligt och inte alls tilltalande – jag skulle rekommendera ett annat val av album.

HHHHHHH