Moonlight Desires
At the Movies

Idag blir det bio, åtminstone musik som vi hörde på stora filmer från åttiotalet. Vi får fyra stycken låtar som hörts i filmer som Karate Kid II, Dirty Dancing, The Goonies och Breakfast Club, och vi får dem uppiffade till rockarrökare. Dessutom får vi ett ganska kul omslag. Moonlight Desires är ett band som bjuder på åttiotals-covers vilket förstås i sig inte är så omskakande eller originellt. Idén i sig kommer från när bröderna Trevor och Jay Ziebarth skapade en TV-show som kallades Sons of Butcher som också gjorde ett par komedirockalbum inspirerade av showen i sig. De turnerade runt i Kanada ett par gånger och spelade då upprockade åttiotalshits, något som gick väl hem hos publiken. Det ledde så småningom till att Moonlight Desires bildades. De har två album sedan tidigare, nu kommer alltså en kort EP.

Jag tror att ni alla hört låtarna tidigare, speciellt om ni är i den ålder som rock-fans brukar vara. Nu har dock låtarna fått en mer partyhårdrockkaraktär och bjuder på lite energi, tyngd utan att för den skull förlora karaktären av den ursprungliga låten. Jag skulle också säga att allt görs med glimten i ögat, det syns på omslaget – dessutom är inte priset så våldsamt om man vill köpa den via bandcamp eller något sådant. Det ska väl också påpekas när det handlar om stil att det knappast är något som känns originellt eller unikt, men det är starka låtar – men EP-formatet gör ju lite att man gärna hade velat ha ett par låtar till, kanske 25 minuter vore att föredra framför en kvart.

Bra låtar, rakt igenom och bandet framför dem på ett snyggt sätt där låtens ursprungliga känsla är kvar men Moonlight Desires ger den nytt liv och ny energi. Jag kan tänka mig att det är ett ganska glädjespridande alster, det är nostalgi på ett sätt jag gillar – antingen håller man sig till originalet eller sätter en egen prägel på det, annars blir det bara trist och denna är inte trist. Däremot är det samtidigt oerhört svårt att verkligen hissa något som är kopierat från någon annan oavsett hur bra man gör det, det är mer ett hantverk än ett konstverk om jag säger så.

Inledande Glory of Love och Goonies-låten är de jag gillar bäst, underbart klämkäckt och som man kan lyssna på om och om igen. Frågan är om de inte är nära att slå ursprungslåtarna på fingrarna med dessa riktigt snygga covers. Definitivt en liten EP värd att kika närmare på, speciellt om du gillar åttiotalsfilm.

HHHHHHH