Hydrogyn
The Boiling Point

Hydrogyn har genomgått lite av en totalrenovering på senare år och Jeff Westlake har fått helt nya kollegor, bara han återstår sedan sist vi skrev om bandet och sist de gjorde något. The Boiling Point heter detta nya album, för den som undrar så är nog kokpunkten för Hydrogyn högre än den för hydrogen som är strax över -253°C. Vi på Hallowed har varit positiva till de album vi tidigare skrivit om när det gäller Hydrogyn så när den här dök upp så blev jag lite nyfiken och nu har jag spelat igenom den ett antal gånger och kan därför bilda mig en uppfattning om Westlake och hans nya version av Hydrogyn och deras nya alster som är den första med nuvarande uppställning.

Det är inte helt enkelt att bara placera The Boiling Point it ett fack då Hydrogyn skapa musik som ofta passar i diverse olika fack – kvinnofrontad och modern heavy metal är kanske de beskrivning jag skulle använda. Nya sångerskan Holly Hines Freed sjunger bra och albumet visar upp god variation, något som också hjälps av att bandet bjuder oss på tre covers från vitt skilda artister som Blondie, Elvis Presley och Tears for Fears. Det är covers som smälter väl in i låtmaterialet som lyckas vara både starkt varierat men ändå sammanhängande. Det känns lite som Westlake tar bandet i precis de riktningarna han önskar utan direkt respekt för genregränser eller konventioner, inte att bandet är okonventionells som sådant men det är ett album som bjuder på ett större djup, mer drama, variation, utsvävningar och så vidare än många band som kan sättas i samma fack. Han vågar riskera att misslyckas.

The Boiling Point är lysande, det når kokpunkten och egentligen kanske vi skulle ha ändrat de liknande banden igen men det är svårt att placera detta album så samma band som vid förra recensionen får stå kvar. Det vimlar av bra låtar, precis som sist jag hörde bandet är dessutom en coverlåt bäst, avslutningen är musikalisk magi på högsta nivå men redan innan det kommer magi i form av en stark inledning, titelspåret, det mesta efter spår åtta är också värt att nämnas, faktum är att nästan hela albumet har hit-potential. Det är kul att Weslake vågar byta ut och förnya och inte bara hålla sig till samma musik som han gjort tidigare, detta är tydligt väldigt annorlunda jämfört med första gången jag skrev om detta band och bara därför förtjänar bandet att omnämnas. Men det är ändå den alldeles förträffliga musiken som gör att jag anser att ni ska kika närmare på vad Hydrogyn har att komma med.

Det går säkert att hitta negativa saker om man verkligen letar, men varför ska man? Jag tycker att det smartaste är lyssna på detta alldeles lysande album som definitivt platser hos alla som gillar riktigt vass och modern hårdrock. Hydrogyn tycks vara ett band som inte fastnar och så vågar röra sig i olika musikaliska riktningar, det här albumet spetar på många sätt men det hålls ändå snyggt samman av genomgripande ljudbild – en riktigt fräsch och bra produktion. Och därmed kan jag bara rekommendera er att kika närmare på detta finfina album.

HHHHHHH