Garmarna
Förbundet

Label: Season Of Mist/Sound Pollution
Tre liknande band: Triakel/Wardruna/Heilung

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Ramunder
2. Två Systrar
3. Dagen Flyr
4. Sven i Rosengård
5. Ur världen att gå
6. Vägskäl
7. Lussi Lilla
8. Avskedet
9. Din Grav


Band:

Emma Härdelin - Vocals, violin
Stefan Brisland-Ferner - Violin, Viola, Hurdy gurdy, Keyboards, Nordic bowed lyre, Kantele, Moraharpa, Mouth harp, Electronics, Electric guitar, Mandolin, Backing vocals
Gotte Ringqvist - Acoustic guitar, Hardanger fiddle, backing vocals
Rickard Westman - Electric guitar, Electric bass
Jens Höglin - Drums, Percussion, Electronics


Discography:
Garmarna (EP 1993)
Vittrad (1994)
Guds spelemän (1996)
Vedergällningen (1999)
Hildegard von Bingen (2001)
Garmarna (2003)
6 (2016)


Guests:
Maria Franz: Vocals on ”Två Systrar”
Anders Norudde: Moraharpa on ”Ramunder”
Ulf Gruvberg: Vocals on ”Lussi Lilla”


Info:
Recorded and produced by Stefan Brisland-Ferner
co-produced and mixed by Christopher Juul
Cover by Axel Torvenius

Released 2020-11-06
Reviewed 2020-10-27

Links:
bandcamp
youtube
season of mist
sound pollution


read in english

Förbundet är Garmarnas nya album, det kommer på franska bolaget Season of Mist. Det är ett mörkt album, både sett till skivomslaget och innehållet. Ett band som varit med under lång tid, debuten kom redan 1993 och de har en ganska unik stil där de kombinerar folkmusik och mer moderna grejer, men de är inte ensamma då jag hört andra liknande artister, till och med recenserat någon av dem här på Hallowed. De kommer med nio nya spår som ska vara i Garmarna-tradition, personligen har jag inte direkt hört dem så jag vet inte riktigt vad det innebär.

De drar inspiration från klassisk svensk folkmusik, kanske med en del fräcka och fräscha idéer för att krydda anrättningen. De har en egen framtoning som känns ganska fräsch och produktionen är av mycket fin kvalité, sångerskan är bra och de kommer med sin egen grej. Sådant är positivt, och speltiden känns också ganska sansad med nio spår och ganska bra variation. Hyfsat djup har de också och bra svärta, det finns nog en del för folkmusikfansen att titta närmare på.

Personligen är jag inte någon större diggare av folkmusik och det här är definitivt inget som griper tag i mig utan det folkmusikaliska känns mest jobbigt. Men visst kan jag se tilldragelsen i detta när det klassiska möter det mer moderna, och bandet ska ju plussas för att de kommer med något som inte alltför många kommer med. Det är ju definitivt något positivt men jag saknar riktigt vassa låtar, ingen låt är sådär riktigt tilldragande – vissa är bra men det finns också en del som mest känns påfrestande att lyssna på som Sven i Rosengård och Lussi Lilla. Överlag är det dock ett ganska positivt album trots allt.

Om du gillar Garmarna sedan tidigare kommer du säkert att uppskatta även detta album, de har den adderade fördelen att de har en stil som inte är överdrivet typiskt så de kan säkert tilltala en hyfsat bred massa. Men jag är knappast den enda som har svårt för skandinavisk folkmusik, det är dock bra att Garmarna lyckas få denna tragiska musikform att låta ganska bra och jag kan väl avsluta med att konstatera att det nog kan vara värt att kika lite närmare på detta album.

HHHHHHH