CCD
Winter in Paradise

När jag ser termen CCD tänker jag på fotografering, före CMOS-sensorerna brukade systemkamerorna ha CCD-sensorer. Men det kan också vara Colony Collapse Disorder som ni förstås känner till, och lite annat. Det här bandet kallar sig just CCD som i deras fall betyder Compulsive Composing Disorder är vad de förkortat till CCD så förvänta er inget bildskönt. Deras andra album, som jag nu skriver om, delar titel med en bok och kallas Winter in Paradise. Debuten kallades Mindfuckness och om man jämför är Winter in Paradise ett steg framåt, omslaget är snyggare och musiken betydligt snyggare – sångaren är bättre, egentligen är nog allt bättre.

Musikaliskt kan man beskriva det som en heavy metal av det melodiösa slaget, kanske lite som heavy metal, eller NWOBHM (denna roliga förkortning) kombinerad med AOR. Mycket melodi, ganska klämkäckt och faktiskt ganska fräscht med god variation och hyfsat djup. Speltiden är sansad och fördelat över ett dussin spår och det börjar med Death Angel och slutar Other Side of Heaven och en massa andra kul titlar på vägen, Björn Ledelius har hjälpt till att skriva lyrik till dessa kul titlar men det är bandets Mastermind Robin Vagh som står för idéerna i huvudsak.

Albumet är bra med flera vassa låtar, energin är bra och sångaren vass. Det är ett underhållande album med trevliga låtar, bra djup och så vidare. Jag gillar speciellt Narcissus, Temple of Mammon, Black Crystal Ball och Death Angel, men alla spår på albumet är bra och det finns ingen direkt svaghet, kanske att produktionen inte är av samma kaliber som det allra bästa inom genren men det spelar ingen större eftersom man bör vara extra petig för att notera det när låtarna är så bra som de är på detta album.

Jag tycker definitivt att man kan kika närmare på vad CCD har att erbjuda, det är både kompulsivt och underhållande, lite som en vinter i paradiset kanske. Dessutom tycker jag att det är en positiv överraskning, alltid kul när det dyker upp något oväntat och spännande i brevlådan.

HHHHHHH