Bofo Kwo
Space/Time Carnivorum

Unikt sound, om kannibaler, i black metal-genren, det låter som en antinomi tycker jag. Bandet är finskt och sägs som sagt ha skapat ett unikt sound för den extrema metal-genren, omslaget och loggan känns ganska fräscha för genren så det kanske faktiskt är möjligt trots att black metal och dess företrädare generellt brukar vara lika kreativa som guldfiskar. Sedan är det ju så att det finns undantag inom alla regler och Bofo Kwo berättar sin historia som hämtas ur en pågående romanhistoria som skrivs av bandets huvudman Ted Egger – det i sig är ju relativt unikt så något fräscht har de ju i sitt stall, även om tematiken i sig känns ganska typiskt extremmetallisk men med ett stänk av sci-fi-perspektiv.

Black metal med lite symfoniska inslag, ganska släpigt i karaktär – storyn berättas av olika sångare men det är mest något man noterar när man läser om bandet och inte lika mycket när man lyssnar på dem. Sju spår får vi här, 45 minuter speltid och ganska sparsamt med variation. De skrivs mycket om unikt i pressmaterialet, jag är inte så säker på att jag skriver under på det, det är väldigt sällan black metal är unik och detta albumet särskiljer sig inte speciellt mycket från mängden.

Om du inte gillar black metal kan jag garantera att Bofo Kwo knappast kommer att ändra den uppfattningen, chansen är kanske hyfsad att det ska passa black metal fansen men kanske är det för okonventionellt för dem. Det är bra att de åtminstone försöker göra något eget, alldeles för många band bara kopierar samma prylar som andra redan gjort. Men att försöka sticka ut är en sak, att lyckas är en annan och för mig känns inte detta speciellt unikt, de har väl lite fräscha inslag men det är inte ett speciellt unikt album.

Jag tror att du med gott samvete kan strunta i detta album, det är inte så spännande som det kan verka om man läser pressmaterial eller titta på omslag. Det finns betydligt bättre alternativ att välja bland, även inom black metal-genren.

HHHHHHH