Silvertung
(But, at What Cost??!)

Silvertungt band som frågar sig till vilken kostnad, vilken kostnad för de sju låtarna? Eller för det ganska ospännande skivomslaget. Det är bandets femte alster, det första kom 2013 och de kallas för ett modernt hårdrockaband och har varit på turné med band i stil med de tre liknande banden vi nämner i denna recension. Amerikanskt band som hoppas nå ut till andra platser än sin hemmaplan, exempelvis här i vårt avlånga land. Men är det ett tillräckligt bra album för att ta plats och locka musikfans till upprepat lyssnande?

Det handlar om modern rock/hårdrock, kanske med nu-metal-inslag. Band som exempelvis Disturbed eller Godsmack kan med fördel användas som referens för ungefär hur det kan låta. Stilistiskt kanske inget överdrivet exceptionellt, det är musik vi hört förr. Men det är bra producerat, sångaren är kompetent och det är ett album som gör ett gott intryck – det känns självklart i framförandet och låtarna känns lätta att ta till sig och det krånglas aldrig till. Dessutom håller de allting kort, 24 minuter kan väl nästan kallas en EP eller ganska lagom speltid beroende på hur man vill se på saken. Man kommer definitivt inte få känslan av att det är för långt.

Jag tycker att det är bra, sjätte spåret You’re Fine är väldigt medryckande. Annars är väl kanske de andra spåren lite anonyma, det känns som inget förutom det sjätte fångar mig som lyssnare vilket känns lite synd då jag tycker att det nog behövts än till låt av samma kaliber som sjätte spåret för att verkligen dra mig till albumet. Men visst är intrycket väldigt positivt, det är solitt, det är bra, det finns en riktigt vass låt så det är svårt att se att inte skulle få ett positivt intryck av albumet. Sedan finns det ju saker jag skulle vilja se lyfta lite mer, fler vassa spår till exempel, men också lite fräckare och fräschare idéer som kan få musiken att sticka ut lite mer.

Det är ett album som kanske inte helt når sin fulla potential men det är inget man bryr sig så mycket om när man lyssnar, speciellt inte när sjätte spåret You’re Fine sätter igång och förgyller några minuter av din dag. Därför tar jag åter till ett mittenbetyg då det är ett positivt album som inte riktigt lyckas bryta sig ur mittfåran och eventuellt kan få lite svårt att synas bland många andra liknande album – men om man marknadsför det med det vassaste materialet finns det definitivt möjlighet för framgång.

 

HHHHHHH