Silent Planet
When the End Began

När slutet inleddes heter det tredje albumet från amerikanska Silent Planet, ett band som tagit sitt namn från CS Lewis och som släppte första albumet 2014. Det andra albumet kom 2016 och det tredje i slutet av 2018 så de tycks släppa album vartannat år så oddsen borde vara ganska låga att album fyra kommer 2020 för den som gillar vadslagning. Bandet kommer från Kalifornien och beskrivs som progressiv metalcore, ibland som kristen metall kanske på grund av bibliska referenser i texter men jag läste också att åtminstone en person de intervjuar i bandet kallar sig kristen vilket förstås gäller de flesta amerikaner och egentligen har väl det ingen bäring på det musikaliska så länge det inte predikas ett budskap för då kan det blir lite jobbigt för den som inte instämmer. Hursomhelst så kan jag väl inte påstå att detta nya album har något vidare attraktivt omslag och att det besitter fjorton spår.

Metalcore är hur jag skulle beskriva detta album, lite progressiva inslag finns och även en del post-rock kan också höras och jag tycker att man skulle kunna nämna en väldigt lång rad band som liknande om man så önskar. Metalcore-vrålande varieras med klarsång, det finns en del klämkäckt, lite lågmält och så vidare, jag skulle vilja påstå att variationen sett över albumet är bra – sången är ganska typisk för genren och produktionen är stark. Precis som många andra band i metalcore-facket har Silent Planet en bra energi och bra driv i sin musik. Det påstås att bandet är kända för tänkvärd lyrik, det kanske är sant men jag har inte orkat lyssna på den eftersom metalcore-vrålande ofta är lite svår att uttyda ord ifrån så jag har inte fokuserat på lyriken alls, inte ens när det klarsjungs i refränger – låttitlarna kanske kan användas som referens för den som intresserar sig för det lyriska.

Ganska schysst album tycker jag, det sista spåret och de nästan födelsedagsmassakerska keyboardsen i Vanity of Sleep är väl det jag främst tar med mig efter att jag spelat mig genom detta album ett antal gånger. Och visst finns det en del fantasifullt och en del lite finurligt men i slutändan tycker jag inte direkt att de särskiljer sig från många andra band i genren, det låter ganska likvärdigt med en räcka jämförbara band vilket gör att man kanske inte riktigt fastnar för vad som erbjuds. Det kan ju också bero på att albumet saknar något som verkligen sticker ut, det finns ingen fantastisk hitlåt, det finns lite vassa refränger och några grymma sekvenser men i grund är det trots allt bara ett album i mängden – kanske att det står ut lite på kvalitetsfronten men det är knappast minnesvärt.

När den tysta planeten tystnar efter att jag satt den sista punkten i mitt recenserande av When the End Began kan jag inte se att den skulle lämna något bestående avtryck hos mig. Det blir ett av de där albumen man spelar sig igenom, nickar lite uppskattande medan man lyssnar, skriver ett par positiva rader och sedan aldrig återvänder till. Visst är det nog annorlunda för den som är mer begeistrad i metalcore än vad jag är, och om ni är en av dessa bör ni ta er en närmare titt på When the End Began.

HHHHHHH