The Ossuary
Southern Funeral

Fuck trends, fuck modernity! Det står i pressmaterialet till The Ossuarys andra album Sothern Funeral, ett album med hyfsat kul omslag. Det säljs genom jämförelser med gamla storheter som Wishbone Ash, Rainbow, Black Sabbath, Thin Lizzy och så vidare. Det kan ju tyckas skoj för den som gillar att leva i det förflutna med drömmar om svunnen storhet, kanske mer oroväckande för en garvad musikkritiker som är lika road av ännu en kopia av ett gammalt band som av reklam för lurendrejande spelbolag innehållande Glennar och Mikaelar som borde dö för sina roller i dessa reklamfilmer. Men innan jag tappar tråden så kanske vi ska se vad denna retrorockare har att erbjuda.

Det handlar om klassisk hårdrock, jag skulle vilja säga som något från sjuttiotalet och man skulle kunna namndroppa en hel massa band som jämförelse. Passager i stil med band ett, melodier som band två, progressiva inslag i stil med band tre och så vidare – släng in klassiska band som de vi redan nämnt och du har en ganska bra bild av hur ett album som detta låter. De erbjuder åtta spår och ungefär tre kvartar i speltid, hyfsad variation även om dynamiken hade kunnat vara lite större. Produktionen är autentiskt klassiskt, fuck modernity! Så kanske man kan skriva. Sådär lagom melankoliskt, klassiskt, och spännande för den som missade sjuttiotalets musik och aldrig fått höra den i efterhand.

Kul album, om man gillar retro – det är rätt kul även om man inte är sådär överdrivet imponerad av retrorock. Jag hade dock önskat några lite roligare hitlåtar, något fängslande, något som gör att man vill återvända till albumet. Det är kanske roligare om man gillar retrorock, eller om man har ett sjuttiotal att bli nostalgisk till. Jag hade väl önskat något som stack ut lite mer, antingen genom riktigt vassa låtar eller fräck och fräsch musikalisk framtoning något som detta album saknar.

The Ossuary gör ett schysst retrorockalbum med sköna låtar, fina atmosfärer och så vidare. Kreativt är det väl urtrist, men de spelar ut nostalgikortet på ett snyggt sätt och man kan ju inte undgå att tycka om musik som denna, det är helt enkelt bra även om det inte är fantastiskt.

HHHHHHH