None
Damp Chill of Life

Ingen som bandet av anonyma heter i översättning kommer med ett fuktigt och kyligt album som råkar vara deras tredje, debuten kom 2017 så de har varit flitiga. En duo kan det vara, åtminstone gissar jag på det och omslagsfotot imponerar väl inte alltför mycket så jag kan väl förstå varför fotografen är anonym. Deras logotyp är inte alltför dramatisk, ser ut att vara något som tillhör den extreme stilen av metall eller något i den stilen.

Musikaliskt är det ganska mörkt, svartmetall är väl genren. Atmosfäriskt med en deprimerande atmosfär kan man väl påstå, mycket själsligt mörker som utspelar sig över sju spår där mörka ljudlandskap målas upp i långa penseldrag. Sången är råbarkad och mörk, ofta släpande och lite dyster och speltiden är omkring 45 minuter vilket känns en aning långt, spåren är också generellt sätt ganska långa. Ljudbilden är väl inte heller speciellt fräsch eller nyskapande, mest dyster kanske man skulle kunna påstå.

Visst finns det en del positiva inslag som ganska trevliga deprimerande atmosfärer och så vidare, men det är också ett ganska segt album och inget som riktigt griper tag i mig. Kanske skulle man kunna kalla det ganska tråkigt, jag tyckte åtminstone att det kändes som ett ganska trist album att ta sig genom. Om man gillar den atmosfäriska svartmetallen kan det säkert vara ett trevlig album att kika närmare på men jag är inte så säker på att det tilltalar någon större publik utan det känns mest gjort för en väldigt smal målgrupp till vilken jag nog inte kan tänkas tillhöra.

Detta kalla och fuktiga album vill jag nog inte ha något exemplar av, det kanske kan rekommenderas till den som gillar atmosfärisk svartmetall men inte till speciellt många andra. Med det skrivet kan jag konstatera att det nog inte är ett album som jag kan rekommendera. Det kanske är därför som bandmedlemmarna föredrar att hålla sig anonyma, då är det kanske svårare för någon att klaga på att de inte är speciellt spännande.

HHHHHHH