Mike Tramp
Stray From the Flock

Nog var det väl ett tag sedan tramp drog sig från lejonflocken, han har gjort lite alster under sitt eget namn och turnerat mycket under de senare åren, enligt egen utsago gör han det som fackelbärare för sig själv och dem som inspirerat honom. Och han har gjort det bra, de två senaste albumen fick fina betyg hos oss här på Hallowed och detta album spelar väl egentligen vidare på samma sträng/strängar och bjuder oss på mer av det som var bra sist det begav sig. Det ser ut som hans senare album och det låter som dem, den som hört Tramp tidigare kommer nog knappast att bli överraskad, eller besviken.

Det är klassisk rock, rättframt, ärligt, enkelt, snyggt, grym sångare. Danskt. Det är kanske lite långt med 54 minuter då fartiga låtar inte direkt förekommer i överflöd på Tramps album, det kan därför tendera till att kännas lite segt. Men det är hyfsat varierat så han hade nog kommit undan om han kapat bort ett eller två spår. Annars överraskar han väl inte, man kan väl kalla det för lite mjukrock eller något i den stilen, musik som känns levande och enkel, musik som nog går bra på scen med en Tramp ganska passiv i sin framtoning med en gitarr sjungandes den musik han skapat så förtjänstfullt.

Jag tycker dock att detta album känns aningen tröttare än det föregående gjorde, lite mer på rutin skulle jag nog vilja påstå. Tramp själv säger ju att låtarna bara rann ur honom, det kanske är därför det känns lite mer slätstruket än de föregående, det gick för enkelt att skriva låtarna så de fick aldrig samma liv som de föregående albumens låtar. Det är förstås bara vad jag inbillar mig och det stämmer säkert inte alls men det jag tycker när jag lyssnar är dock att detta album känns lite slätstruket, speciellt jämfört med de omedelbart föregående albumen. Lite mer fart hade inte gjort ont, lite mer riktigt fängslande låtar hade inte heller varit av ondo. Jag tror nog att albumet inleds med sin bästa låt och sedan är det bara utför därifrån, som väldigt flackt utför men utför likväl.

Ni som uppskattat Tramps tidigare album kommer att uppskatta även detta, det är knappast ens nära att vara en besvikelse. Det är trevligt och bygger på precis samma strukturer och idéer som de föregående albumen vilket gör det både lätt att ta till sig och tycka om. Så är ni Tramp-fans så ska ni definitivt inte missa denna, det är ett väldigt trevligt och väldigt solitt album den danske herren satt samman. Dessutom finns det väl sämre sätt att avsluta än att dö med ett leende på läpparna.

HHHHHHH