Mike Machine
Alive

Mikemaskinen kommer med första albumet som det döpt till Levande, allt på engelska givetvis så det är Mike Mahcine med albumtiteln Alive. Det är ett album med ett kanske inte alltför spännande omslag, men inte helt oävet trots allt. Bakom omslaget gömmer sig en kvartett från Piteå i norra Sverige, en kvartett som följer i spår av landsmän som Crashdiet eller Crazy Lixx men också förstås klassisker som Mötley Crüe eller Poison – sleaze eller glammig hårdrock. Bandet bildades 2017 men medlemmarna har tidigare erfarenhet från bandet Cryonic som gjorde power metal, så de har gjort en förändring stilistiskt – och frågan är förstås om det är något spännande.

Glam, sleaze, inspirerat av åttiotalet. Kanske hade man kunnat önska lite fräschare produktion, man får känslan av att det är en aning daterat. Låtarna är ganska typiska för genren, hyfsat klämkäcka, lätt gnällig sångare, refränger som lätt sätter sig och så vidare. Det är väl också den variation av låtar man kan förvänta sig på ett album som detta och det vore väl att överdriva ganska friskt att påstå att detta band överraskar på något sätt, Alive är ett ganska förutsägbart album. Eller så kanske det är ett säkert kort för den som gillar sleaze och den typen av musik, speltiden är hyfsat sansad så jag tror väl inte att man kommer att tycka att albumet är väldigt långt, vilket förstås alltid är bra.

Inte fantastiskt, det är ett album som har sina fina stunder men som inte riktigt når hela vägen fram när det gäller helheten. Nog hade man kunnat önska sig både vassare produktion och någon riktigt vass låt, det här saknar det lilla extra och jag har svårt att se att de kommer att gå hem bland en alltför stor fanskara. Kanske kan man påstå att Piteågrabbarna inte når hela vägen fram och att deras musik lämnar en del att önska.

Släng den kanske man inte ska säga men jag tycker väl inte direkt att man behöver bry sig alltför mycket om detta album, men visst kan det tänkas vara spännande för den som uppskattar de liknande banden. Det är väl inte ett dåligt album Mike Machine debuterar med men det är ett väldigt ordinärt sådant som aldrig lyfter även om det finns en och annan höjdpunkt som väl kanske kan tolkas som indikationer på att bandet kanske har mer att erbjuda men det får vi se när de sätter samman framtida album. Detta album kan man väl både ha och mista, ett som inte väcker något direkt habegär utan mest känns som en axelryckning.

HHHHHHH