Kromorth
Geodesic Beast

Tracks
1. Geodesic Beast
2. Human Deception
3. Kromorthian Warrior
4. Catatonic Fury
5. King Pan
6. Descendants of Serpent
7. Satanic Etny
8. Hymn of Apocalypse
9. Fire of Transmutation
10. Enemies on Fire
11. The Illuminati
12. Annihilate the Nazarene


Band:
Elton Bernadinno - Drums
Fabio Agassi - Guitars
Rodrigo Auad - Guitars, Vocals
Lincoln Lima - Bass


Discography:
In the Name of Kutulu (2000)


Guests:


Info:
Executive production by Rodrigo Auad
Produced by Trek Magalhães and Kromorth
Recorded at “Da Tribo Studio” São Paulo/sp/Brazil by Trek Magalhães
Mixed and masterized at “Lamparina Studio” São Paulo/sp/Brazil by Thiago Hospede and Trek Magalhães
Geodesic Beast intro produced by Moyses Kolesne
Cover and back cover artwork by Rafael Tavares
Band pictures by Tony Arts
This album was recorded on the analog system

Released 2018-12-11
Reviewed 2019-03-23

Links:
bandcamp
iron blood and death

Geodetisk best, det låter ju spännande, eller? Avser de en best som ger utslag på en geodetisk mätning som man kan mäta upp med hjälp av geodesi? I så fall är det ju en stor best, men det är ju en ganska tramsig titel egentligen. Bandet är brasilianskt och har under sin långa karriär hunnit med en demo som släpptes 2000, och detta är deras första officiella album som släpps på ett mexikanskt bolag. Det är inte direkt ett album med mästerligt skivomslag och man kanske kan säga att omslaget är en ganska bra indikator på vad man kan förväntas höra när man lyssnar på ett album som detta.

Det är ett album som kan kallas brutal dödsmetall, klassisk dödsmetall, primitiv dödsmetall eller något i den stilen. Skramligt, gammeldags, vråligt och brölande är väl också hur man kan beskriva det. Smattrande trummor, monotont och enformigt är andra beskrivningar jag skulle vilja använda för att beskriva hur Kromorths album låter. Produktionen är traditionell om man vill vara snäll, daterad och ganska dålig om man vill vare lite mer ärlig. Det känns också som ett ganska långt och segt album då det egentligen inte händer någonting under de 32 minuter som det fortgår.

Ganska uselt skulle jag vilja beskriva detta album. Det känns som att detta har gjorts så många gånger förr och aldrig har det gjorts på ett sätt som verkligen imponerar. De är stolta över sin analoga inspelning och allt det där, men om det finns något som stör mig så är det traditionalism och bakåtsträveri eftersom det inte bidrar med något av större värde – att hålla fast vid traditioner är trams, precis som detta album. Varför är det så svårt för majoriteten av musiker att skapa något som känns fräscht och inte uttjatat?

Kanske att den som uppskattar den illaljudande primitiva extrema metallen kommer att finna nöje i detta album. Men ärligt talat, kan även dem verkligen gilla ytterligare en version av samma skit som redan släppts i tusentals minimala variationer? Jag ser då ingen vits och rekommenderar att man besöker återvinningscentralen och ser till att skivan blir till något vettigt istället. Kanske borde dödsmetall släppas på CD-rw så att man åtminstone kan använda skivan till något vettigt så att det inte bara är miljöförstöring att trycka sådant. Jag kan i alla fall frigöra hårddiskutrymme när jag slänger detta i den digitala papperskorgen och det är ju alltid bra. Och i papperskorgen är var det hör hemma, skräp är vad jag kallar detta.

HHHHHHH

 

 

 

 

Label: Iron, Blood & Death Corp
Tre liknande band: Krisiun/Ophiolatry/Abhorrence

Betyg: HHHHHHH (2/7)
Recensent: Daniel Källmalm


read in english