Formicarius
Rending the Veil of Flesh

Andra albumet för svartmetallbandet Formicarius som tagit sitt namn från en bok om häxeri eller från latinska namn på diverse insekter. Bandet är brittiskt och albumet heter Rending the Veil of Flesh och har ett hyfsat skivomslag. De tycks ta en del inspiration från kristendomens blodiga och mörka historia av terror och massmord, åtminstone fick jag den uppfattningen av att snabbt ögna igenom pressmaterialet som jag inte direkt orkade läsa vilket kanske beror på att jag inte direkt orka lyssna alltför mycket på albumet.

Melodiös svartmetall handlar det om, känns lite inspirerat av sådana som exempelvis Dimmu Borgir och Ensiferum – stilistiskt är det inte speciellt speciellt, är det inte kul när man kan upprepa samma ord sådär? Produktionen är ganska bra, sången är ganska typisk för genren och ingenstans under albumet känner jag mig överraskad av vad jag hör. Bandet lär trycka på rätt knappar för att gå väl hem hos genrens fans, variationen är hyfsad genom albumet och speltiden känns relativt sansad också – inte för lång.

Hyfsat album egentligen, inget fantastiskt men rätt okej. Lite tråkigt är det nog också och kanske även en aning tillrättalagt, ingenting som sticker ut egentligen utan mer som en blekare kopia av banden jag nämnt tidigare och flera andra mer banbrytande melodiösa svartmetallare. Men visst kan det vara så att om man verkligen är fast i genren kan det vara ett trevligt album, jag har dock svårt att se att det ska tilltala någon större målgrupp då det känns alldeles för alldagligt och tråkigt för att ha någon större genomslagskraft.

Britterna lyckas hyfsat men ändå inte riktigt, jag fångas inte direkt av deras fantastiska låtar eller något sådant – det känns bara ordinärt. Jag skulle rekommendera att du väljer något mer spännande än detta album som kanske imponerar på den som gillar melodiös svartmetall men inte på speciellt många andra.

HHHHHHH