Eva Can't
Febbraio

Eva Can’t från Italien är ett ganska intressant band med musik som kanske inte helt kan placeras i något fack och sång på italienska, ett band som gör något ganska fräscht trots allt. De kompletterar nu sitt första decennium som band och gör det med sin femte produktion, denna gång handlar det om en EP vilket är första gången för bandet. Fyra album har de mäktat med tidigare varav 2017-års Gravatum omskrevs av oss här på Hallowed, den fick ett ganska positivt omdöme. Två år har gått sedan dess och samma recensent har hunnit recensera över 500 alster sedan Gravatum så vad ska denne nu skriva om det senaste som Eva Can’t har att erbjuda?

Det handlar om modern hårdrock med metalliska influenser, progressivt och lite teatraliskt skulle man nog kunna beskriva det som och då inte bara på grund av det italienska språket utan också att musiken har en viss känsla av teater. Bara fem spår och ungefär 25 minuters speltid får vi, det känns lite som att det inte blir helt komplett. Produktionen är bra utan att kanske vara superfantastisk, sånginsatsen känns ungefär likadan, de gånger han vrålar är väl kanske inte så fantastiska. Energin är bra och variationen ganska stark vilket nästan kan ge ett spretigt intryck då det är ett så pass kort alster med den variationen – men djupet är bra och man kan spela många gånger utan att tröttna.

En bra EP, mer än godkänd skulle jag nog påstå. Samtidigt tycker jag att den saknar det där lilla extra som gör att man verkligen blir såld på ett album, det fungerar men det glänser aldrig riktigt. Det går dock att konstatera att sång på italienska var ett mästardrag och jag hoppas att de fortsätter på den vägen då det är ett snyggt språk, sedan kanske jag inte är lika exalterad över att de gör en EP. Det har en tendens att göra att man inte riktigt fastnar för dem, jag gillar helheter och EP-skivor känns oftast som att de saknar något eftersom de brukar vara för korta och denna är inget undantag.

Jag tycker att Eva Can’t gör det bra och om man gillade senaste albumet kommer man att gilla denna EP då jag tycker att den generellt är bättre men jag hade hellre sett ett album med ett par-tre låtar till. Vackert så och kul album, det blir helt enkelt tummen upp för italienska Eva Can’t även om deras EP kanske inte fängslar mig helt och hållet.

HHHHHHH