Dead Girls Corp
Bloody Noses and Hand Grenades

Blodiga näsor och handgranater, det är ju också något man kan kalla sitt nya album om man är ett band från Hollywood. En kvartett handlar det om och den döda flickan sitter bakom trumsetet, och kanske även figurerar på omslaget. Det är ett band som inte gjort mycket väsen av sig på album fronten de senaste åren, 2009 var sist de släppte ett album innan de nu kommer med både blodade näsor och handgranater i högsta hugg. Explosiva kompositioner utlovas kanske, omslaget lovar i alla fall gott för bandet som gillar tusenskönor och sedan stampar på dem.

Gotiskt, industriellt, lite synthpop av det mörkare slaget, en industriell karaktär på sångaren och ganska medryckande karaktär på kompositionerna. De passar kanske inte till hundra procent in i någon av mallarna men Marilyn Manson och liknande kommer i åtanke när jag lyssnar men sångaren är bättre. Robust musik, tungt, fräsiga riff och hygglig variation även om man kanske både skulle kunna önska bättre djup och mer originalitet. För även om de kommer med en ganska fräsig ljudbild kommer de inte med några direkta musikaliska överraskningar på de tretton spåren, kanske att Billy Idol-covern är det närmaste de kommer.

Bra! Ganska underhållande låtar, fräsig ljudbild, lätt att ta till sig. Det är lätt att tycka om Dead Girls Corps senaste album och den som uppskattar det gotiska och industriella kommer säkert att finna detta album mycket underhållande. Frågan är bara om det kommer att göra något större avtryck, jag tröttnar ganska snabbt måste jag säga och ingen av låtarna griper verkligen tag i mig. Det känns lite som att albumet relativt snart blir ett album i mängden och inget som sticker ut eller skapar habegär.

Jag tycker att detta är ett solitt album med trevliga låtar, det är kul att lyssna på en stund men inget som egentligen ger några riktigt bestående intryck och i slutändan blir det mest som ännu ett av de där mycket fina bakgrundsmusikaliska albumen som man kan lyssna på en stund, uppskatta och sedan bara glömma bort. Mängden sådana album jag recenserat börjar växa sig väldigt stor och jag tycker att Dead Girls Corp passar in eftersom de trots en del lysande och vassa inslag egentligen aldrig fångar mitt intresse.

HHHHHHH