Constantine
Aftermath

Att Constantine är gitarrist väldigt tydligt redan i inledande spåret Bushido, han har bland annat hörts i Mystic Prophecy och är nu aktiv i Nightfall och Descending. Under sitt eget namn har han ett tidigare album och detta album ser på utsidan kanske inte så värst spännande ut. Men när man sedan ser gästlistan med bland andra Ralf Scheepers, Björn Strid, Apollo Papathanasio ser det lite mer intressant ut. Att det sedan är ett kort album med dryga halvtimmen speltid gör ju inte direkt saken sämre då korta album har en tendens att lyckas bättre än långa. Och ösiga instrumentala inledningen Bushido skapar definitivt förväntningar.

Det är ganska heavy metalliskt med lite mer extrema inslag som vråligare sång från Strid normalt i Soilwork, Schmier som hörs i Destruction men också mer traditionell heavy metal. Ganska varierat och hyggligt djup men kanske inte nyskapande eller fräscht på det sättet, lite blir känslan att man hört det förr. Bra produktion men kanske inte fantastiskt, överlag också bra sångarinsatser även om jag kan tycka att albumet blir lite spretigt, kanske att han skulle haft tre sångare som gjorde fler låtar var istället. Det flitiga sångaranvändandet och den ganska spretiga karaktären på låtarna gör att det känns lite mer som ett album med samlade singlar än ett faktiskt album, lite som någons spellista eller ett kompilationsalbum.

Bra låtar överlag, lite spretig karaktär på albumet vilket förtar lite av intrycket då man inte riktigt får någon stark identitet på albumet, ska den vara rasande fräna gitarrer som i Bushido, hårt drivet som i andra spåret Hellfire Club, klassisk heavy metal som i tredje spåret och så vidare, det blir spretigt. Jag saknar en röd tråd genom albumet. Dock kan man knappast påstå att det är ett svagt album då låtarna är genomgående bra, Bushido sticker dessutom ut som en spännande låt med hit-potential. Det finns goda odds för att det är ett album som kan uppskattas av en ganska bred publik så det är svårt att se att det skulle bli totalt galet för den som väljer att införskaffa detta album.

Det blir ett godkänt betyg för Constantine, med viss mersmak ska man nog påstå. Nästa gång hoppas jag dock att han bjuder in färre sångare och låtar sin gitarr tala lite mer, det känns som att gitarrliret skulle spela huvudrollen snarare än sångarna som man reflekterar över då låtarna känns för mycket gjorda för sångarna snarare än för att passa albumet. Så slutsatsen är väl att det är ett svårt album att recensera, det är schyssta låtar men helheten känns en aning osammanhängande.

HHHHHHH