Black Stone Cherry
Black to Blues Volume 2

Black to the Blues kommer nu i en andra volym, med sex covers på bluesiga artisters klassiska låter, sådana som inspirerat bandet. Den första volymen som släpptes 2016 blev framgångsrik med en förstaplats på Billboards blueslista. Vi får väl se om den andra volymen blir lika framgångsrik, omslaget är i alla fall ganska roligt. Men vad ska vi säga om musiken som erbjuds? Att den är bra? Ja, det vore inte en helt felaktig beskrivning av det.

Det handlar om klassisk bluesrock med ganska klassisk inriktning rakt igenom, man överdriver nog om man påstår att det bjuder på överraskningar eller musikaliskt nytänkande. Jag skulle nog påstå att det handlar om ganska typisk bluesrock som efterapar vad andra redan gjort, vilket förstås är en logisk konsekvens när man gör covers. Det är bra producerat, kanske inte speciellt varierat men med bara sex spår och kort speltid så spelar det mindre roll, jag ska väl kanske också tillägga att sångaren har en ganska typisk röst för bluesrock-genren.

En EP som fungerar bra och känns ganska underhållande, mitt omdöme blir därför positivt, det är en trevlig EP som man kan lyssna på – speciellt om man uppskattar bluesrock. Dock kanske det inte är en EP som utmärker sig speciellt mycket i jämförelse med mycket annan musik som kommer i samma genre, inte speciellt minnesvärt kanske man kan påstå utan att överdriva. Så man kanske kan påstå att det är välgjort utan att imponera.

Fantasilösheten är kanske inte slående men den finns där, cover-album är inte det mest spännande, speciellt inte när det bara bjuder på låtar ur samma genre. Men det är ju självklart så att genre-fans och fans av bandet kommer att tilltalas av denna lilla EP, och det kanske trots allt är huvudsaken, när den dessutom är kul att lyssna på kan man väl inte klaga alltför mycket – det får väl bli den inte alltför spännande slutsatsen i denna recension.

HHHHHHH