Beggars
The Day I Lost My Head

Beggars sjunger om dagen då de tappade huvudet på sitt senaste album. Det hela illustreras snyggt på skivomslaget där vi får se en av medlemmarna på bild utan skalle, nästan så. Det är den grekiska trions femte album som fått namnet The Day I Lost My Head, det första kom 2011. Bandet bildades 2010 och släppte ganska flitigt album under sina tidiga år, det tog sedan några år innan det senaste albumet kom under den sista tredjedelen av 2018.

De beskrivs som att de har urkraft och bjuder på tunga riff och bra sväng, rockmusik som den borde spelas nuförtiden sägs det i pressmaterialet. Kanske är det så, det handlar om stoner-rock, tung rockmusik med bra sväng och kraftfulla riff. Inte direkt något musikaliskt överraskande, de följer genrens riktlinjer och överraskar väl aldrig. För stoner-genren typisk sångare har de också, detsamma kan nog nästan påstås om låtmaterialet också. Produktionen är kompetent och snygg, tilltalande skulle nog inte vara ett så tokigt ord för att beskriva det. Hyfsat djup är det nog trots allt och de håller speltiden på en sansad nivå så att det inte känns för långt.

Det är ett kul album, vi får ett schysst driv, bra sväng, bra energi, lite Motörheadiga inslag i vad som främst är ett stoner album får vi också. Jag gillar det och kan konstatera att det är ett trevligt album att lyssna på. Men som kritiker kan man ju inte bara vara nöjd där och kritikerna ser ett album som inte direkt griper tag i lyssnaren eller överraskar, det är mest ett solitt album som känns väldigt troget genren. Inget fel idet. Det är bra när man vill tillfredsställa fansen som säkert kommer att uppskatta sina favoriter, även fans av stoner genren kommer att finna detta underhållande. Kanske inget man väljer i första hand men det är ett album som fungerar och som jag tycker känns svårt att ogilla.

Kanske är det hitlåtar som saknas, det är solida låtar men ingen som verkligen fångar mig som lyssnare. Det är kanske inte så att man imponeras av vad bandet har att erbjuda. Visst bjuder de på fin musik som man utan vidare kan låta snurra i stereon, det är väl bara det att när det snurrar där lär man inte lyssna sådär våldsamt mycket. Så slutsatsen får nog bli att bandet lär tilltala den som uppskattar deras typ av musik betydligt mer än den som bara gillar rockmusik i allmänhet.

HHHHHHH