Xalpen
Wowk Otrr

Ett band som kallar sig Xalpen, hur bra kan det vara? Inte så bra visar det sig, det är väl mest bara att kika på omslaget och på låttitlarna för att inse det. Inte ett speciellt flott omslag och bandets logo säger väl egentligen allt man behöver veta. Det är bandets andra EP, den första kom för ett par år sedan och bandet har existerat sedan 2014 och har sitt ursprung i Chile.

Musikaliskt handlar det om svartmetall, ni vet det där klassiskt mörka med en del skrammel, lite vrål, mer skrammel och lite mer vrål, kanske en och annan gitarrslinga som gjorts till leda tusen gånger också kan tilläggas i beskrivningen. Knappast speciellt unikt och inte heller lätt begripligt med sång där man inte kan urskilja ord. Det är inte heller någon variation att tala om på albumet och det känns väl mer eller mindre som att det står och stampar våldsamt på samma punkt från inledande till avslutande sekund, inget som direkt håller en intresserad från start till mål om man säger så.

Inte ett speciellt vasst album, rätt kasst faktiskt. Jag skulle vilja påstå att det är ett sådant där album man bara väntar på att det ska ta slut, ett som det känns jobbigt att lyssna på. Sången är kass, variationen och fantasin obefintlig och i mångt om mycket känns det faktiskt som att en byggarbetsplats är mer intressant än detta album ut det musikaliska perspektivet. Bandet bara skramlar och vrålar så mycket de orkar och det tar inte många sekunder innan jag tröttnat och inte många minuter innan jag börjar leta efter avstängningsknappen.

Nix är svaret på frågan om det är värt att kika närmare på detta album, nix, nej, icke, ej, svaret är nekande. Det är inte bra, det är faktiskt skräpdåligt och jag har svårt att se att detta kan tilltala speciellt många, men visst finns det säkert en och annan som tilltalas av detta album och detta bands musik även om jag tror att de är ytterst få och jag skulle tro att ingen av de som använder oss för att få tips om vilka album de ska kika på kommer att tycka om detta album. Kort och gott, papperskorgen är den enda destination jag kan se för Xalpen – kanske ska deras musik betecknas som ett miljöbrott då det känns korkat att skapa fysiska utgåvor av album ingen vill ha och som dessutom inte har något konstnärlig uppsida.

HHHHHHH