Wormlight
Wrath of the Wilds

Maskljus, det känns lite som ett namn på ett svenskt band. Det var min första tanke när jag tog mig an detta album, ljudbilden förändrar inte den känslan speciellt mycket och allt bekräftas förstås när jag sedan läser pressmaterialet – bandet är från Umeå som vi känner som en ort som fostrat en del spännande band. Detta är deras debutalbum och jag tycker att det har ett snyggt skivomslag. Wrath of the Wilds kallas det och det är ett spännande album på många sätt, den som gillar det lite mörkare av metal-musikens områden kommer nog tycka om detta album.

Att beskriva detta band i text är väl inte riktigt lika skoj som att lyssna på albumet, atmosfärisk svartmetall tror jag är den enkla beskrivningen. I grund ganska mörkt med atmosfär, likt mörka musikaliska landskap som erbjuder lite melodiösa solon och andra melodiösa inslag, ganska dramatisk ljudbild. Vrålsången är bra på detta album, kraftfull och med bra känsla – ett kvalitativt album skulle jag vilja påstå, kanske lite för långt men kvalitén på produktionen och atmosfären gör att man kan ha överseende med den lite långa speltiden.

Svärtan är stor och djup, känslan är dramatisk och spännande, musiken är mörk och albumet är riktigt bra. Förutom en kanske lite lång speltid tycker jag inte att detta album har några svagheter, det låter hyggligt fräscht och låtmaterialet är riktigt vasst rakt igenom. Det inledande titelspåret är nog det jag tycker bäst om men atmosfären gör att hela albumet känns som lite av ett äventyr och jag skulle vilja påstå att det är ett av de finare svartmetallalbumen jag hört på länge.

Kort och gott kan jag väl påstå att detta är ett album du inte ska missa om du gillar den svarta metallen, speciellt den med en kall mörk atmosfär. Wormlight är knappast ett speciellt bra bandnamn men namnet spelar mindre roll när man skapar riktigt bra musik.

HHHHHHH