Vinide
Reveal

Finsk symfonimetall, det för onekligen tankarna till välkända Nightwish men uppenbarligen finns det andra alternativ. Vinide är ett sådant, ett band som släppte sitt debutalbum 2007. Sedan dess har det blivit ett par EP-skivor och ytterligare ett album som släpptes 2014. Reveal är bandets tredje album och det är en konceptuell sci-fi-historia som kretsar kring artificiell intelligens och så vidare. En historia som berättas genom musiken och även med viss dialog över femton spår och en speltid på lite över timmen. Bara med tanke på science fiction-tema och symfonimetall borde det vara ett album som tilltalar då jag gillar båda dessa koncept.

Ganska klassisk power metal med symfoniska inslag, stilistiskt egentligen inga överraskningar och det är väl egentligen bara de talade inslagen som skiljer dem från det mer generella. Vi bjuds på en del stora refränger även om jag tycker att sångaren ganska ofta drunknar i den större ljudbilden, han är väl i ärlighetens namn ingen av de bästa sångarna jag hört. Ganska långt album och egentligen inte speciellt varierat, dessutom bryts flödet ibland när konceptet tar över med talade partier och sådant, det gör att albumet kan upplevas som lite hackigt och förryckt. Det är väl egentligen ingenting med Vinides album som sticker ut, det är varken bättre än något annat eller mer spännande än något annat.

Hade det inte varit för en del medryckande refränger och sådant skulle sågen ha kommit fram på allvar. De har en del ganska vassa inslag men också en del riktigt usla inslag som de talade partierna – det är ytterst sällan sådant fungerar på ett album och när det fungerar brukar det hållas ganska kort och inte så utdraget som det kan bli här. Sången är också en svaghet, den drunknar alldeles för mycket i ljudbilden, många låtar hade varit betydligt bättre om lyriken faktiskt hörts och inte drunknat.

Inget av spåren fängslar mig och jag tycker nog inte att något av dem står ut, det finns en del bra refränger, The Rat och titelspåret är två exempel på schyssta refränger som dock varit än bättre om sången hörts bättre. Inget spår känns som ett hitspår och det går väldigt snabbt för mig att tappa intresset, redan under spår fem brukar jag känna att jag vill stänga av och lyssna på något annat då Vinide inte lyckas gripa tag i mig med sin musik och sin berättelse.

Jag kan inte påstå att det är en vare sig hänförande historia eller musikalisk skapelse. Vinide skulle nog bege sig tillbaka till det så kallade ritbordet och trimma bort onödigt skit, snygga till produktionen och på så vis kanske lyckas knåpa ihop något som känns intressant. Det känns faktiskt mest som att Reveal avslöjar en del kompetensbrister hos detta band, jag skulle nog rekommendera att ni letar på annat håll efter nästa musikaliska förvärv för Reveal avslöjar väldigt lite av värde.

HHHHHHH