Sons of Alpha Centauri
Continuum

Alpha Centauris söner är äntligen tillbaka med sitt andra album, debuten kom redan 2007 så det har gått mer än ett decennium sedan sist det begav sig. Inte för att bandmedlemmarna varit overksamma de har bara gjort annat än att släppa album under detta namn. De har haft samarbeten med Karma to Burn och Yawning Man och så vidare. Detta nya och andra album tar oss på en resa runt Jupiter men har ett omslag som pryds av en ubåt, två ting som jag gillar ubåtar och Jupiter. Så vad ska man då säga om albumet? Det heter Continuum och har åtta spår som alltså tar oss till Jupiter och sedan tillbaka, något i den stilen.

Lite av ett äventyrligt album, progressivt, instrumentalt, alt-rock, stämningsfullt och sådana termer kan användas för att beskriva vad som beskrivas som ett musikaliskt äventyr i lite instrumental stoner-stil. Stonerrock av det lite mer progressiva slaget, instrumentalt. Det är hyfsat varierat men mer svepande målat än dramatiskt, det är ett album som riffas snyggt men som också tar sig framåt i ganska lågt tempo och inte bjuder på några direkta överraskningar.

Produktionen är av bra kvalité och albumet är ganska lätt att ta till sig och att fatta tycke för, fungerar lika bra i hörlurarna under skogspromenaden som under avkopplingen i fåtöljen. Jag gillar detta album, det kanske inte står ut jättemycket eller glänser i någon direkt skimrande nyans men det fungerar helt klart, det är lättlyssnat och det känns äventyrligt även om jag personligen föreställer mig en resa till Jupiter med ett ganska annorlunda soundtrack men jag tycker nog att även detta kan fungera som soundtrack för resan till solsystemets största planet.

Hursomhelst kanske man kan förstå att deras och mitt soundtrack för Jupiterresan skiljer sig åt då de kommer från en plats lite drygt 1,3 parsec från vårt eget solsystem. Och det kan väl påstås att det är kul att dessa söner från solsystemets närmaste granne i universum kommer och hälsar på, att de sedan erbjuder oss ett så pass trevligt musikaliskt alster är ju förstås ännu mer kul. Så varför inte ge detta album en chans? Om du gillar musik av den instrumentala varianten kan det definitivt vara ett album värt att kika närmare på.

Avslutningsvis kan jag väl bara konstatera att det varit en hyfsat intressant musikalisk resa, inget som slår mig som överdrivet fantastiskt men ett underhållande album att lyssna på. Kanske bara att jag hade velat ha lite mer variation och lite mer äventyrliga inslag men de kanske inte är så värst överdrivet äventyrliga i Alpha Centauri, vilket de förstås har gemensamt med de flesta i vårt eget solsystem. Slutsatsen får bli att detta är ett spännande och ett ganska underhållande album.

HHHHHHH