P.A.L.
Prime

Att svenskar är hyfsat bra på AOR vet nog de flesta redan och här kommer ännu ett svenskt AOR-band att lägga på minnet. P.A.L. är en trio musiker från Skara som redan 1987 samarbetade men det är kanske nu trettio år senare som de verkligen skapar något tillsammans. Debutalbumet heter Prime och det har väl inte det mest intressanta skivomslag jag sett i mitt liv, men eftersom albumet kommer på AOR Heaven så kan man förvänta sig att det åtminstone är ett hyfsat album eftersom det nog aldrig släppts ett riktigt dåligt album på det bolaget. Och man kan snabbt konstatera att Prime inte är ett dåligt album.

Det handlar om ganska klassisk AOR, med klämkäcka refränger, ganska bra fart och energi samt en hyfsad sångare. Snygg produktion som ger utrymme för en hyfsat kraftfull ljudbild samtidigt som melodier och refrängers medryckande karaktär bibehålls. Vi bjuds på ett ganska standardiserat låtmaterial och variationen är väl mer eller mindre som den brukar vara på ett AOR album. Det är ju definitivt inte felaktigt att påstå att vi inte bjuds på något originellt, det handlar om musik som är ganska typisk för genren och det blir aldrig några överraskningar. Det hade kunnat vara lite kortare också, albumet känns som att det blir lite för långt och det är lätt att tappa intresset någon, eller några låtar innan det tar slut.

Solitt album kan man säga, gillar du standardiserad AOR kommer du att tycka om detta då det är ett snyggt album som trycker på rätt knappar. Jag tycker att det är väldigt bra även om det känns lite för fantasilöst för att jag verkligen ska fastna, första spåret är riktigt vasst men därefter dalar väl mitt intresse allteftersom och omkring spår nio är tankarna någon annanstans och Prime har raderats ur mitt medvetande just då. Sista låten One Step Away är dock en snygg avslutning som i bästa fall fångar intresset en sista gång innan musiken tystnar. Och när musiken tystnar kan jag inte påstå att minnet av den finns kvar, kanske av första spåret Heads or Tails men egentligen känns det som ytterligare en av de där albumen som vi får massor av varje år – snyggt framfört, snyggt producerat, medryckande, lätt att tycka om och superlätt att kasta på högen av album man sedan glömmer.

Jag rekommenderar att du tittar närmare på Prime om du gillar typisk AOR, om du är en av dem är sannolikheten för att du ska gilla albumet stor. Från kritikerns perspektiv är det dock svårare att hissa albumet till skyarna eftersom det ramlar in minst ett album av denna kaliber i just denna genre per vecka i min mailbox.

HHHHHHH