Moscow Death Brigade
Boltcutter

Moskvas dödsbrigad släpper en bultsax, det skulle kunna vara ett sätt att sammanfatta detta nya album från ryska bandet Moscow Death Brigade. Det vore dock inget vidare sätt. Det handlar om ett maskerat band som är emot det mesta ryssar är för, de är mot våld, krigshets, homofobi, sexism och så vidare. Men de kallar sig inte politiska, de anser inte att de predikar eller är någon av de här som alltid tror att de vet bäst – de försöker bara uttrycka sin syn på saker genom adrenalinstinn musik.

Musik som bäst beskrivs som punkig rapmetall kanske, men med inslag av elektronisk musik och så vidare. Det är ett band som spänner över ett brett spektrum och det som egentligen mest slår mig är hur medryckande låtarna oftast är. Det är hyfsat ösigt och sången är ofta åt det pratade hållet men det är inget som stör mig eftersom de elektroniska inslagen och det musikaliska skapar ett bra samspel mellan dessa element. Dessutom går det ganska rakt på sak med ett dussin korta koncisa låtar som tar 38 minuter att spela sig igenom och som innehåller en bra variation och djup.

Mycket bra! Så skulle jag vilja sammanfatta mina intryck av detta band, de kanske gömmer sig bakom masker men de är riktigt bra. Det är förstås förståeligt om man är ryss och tror på fred, öppenhet och frihet till folk oavsett livsåskådning så är man kanske inte så populär i hemlandet. Det är förstås svårt att lyssna på detta album utan att notera åtminstone delar av dess budskap, oavsett om bandet ser sig som politiska eller ej så är deras musik ganska politisk. Vilket förstås är ett plus när det handlar om den punkiga inriktningen av musik – och när budskapet är ett man inte kan argumentera emot är det svårt att ha några direkta invändningar mot det. Men oavsett om man uppskattar poliska budskap eller ej så är det ett album väl värt att lyssna på, det är riktigt bra.

Man kan hitta vissa mindre positiva inslag i bandets musik men de är ändå inte speciellt lättfunna och de positiva är så många fler att man inte bryr sig ifall det dyker upp några mindre bra grejer. Det börjar vasst med Renegade Stomp, titelspåret tillsammans med spår som Papers Please, All For One och Anne Frank Army Pt. II är alla spår som jag tycker sticker ut och känns väldigt minnesvärda på ett album som känns riktigt minnesvärt överlag. Jag kan egentligen inte se någon anledning till att inte undersöka Moscow Death Brigades nya album, det är riktigt jävla bra!

HHHHHHH