Monophona
Girls on bikes boys who sing

Monophona heter ett band från Luxemburg, ett trip-hop- eller indietronic-band. En trio som bjuder oss på sitt tredje album som kallas Girls on Bikes Boys Who Sing som kommer i en hyfsat snygg förpackning. Det är ett album som beskrivs som lite argare än deras tidigare material, detta till följd av deras besvikelse över att världen inte är lika fri och tolerant som de trodde att den skulle vara under detta århundrade. Och visst ligger väl det en viss sanning i att alla fortfarande inte kan vara fria i dagens samhälle och det är riktigt illa på vissa platser.

Om det musikaliska kan beskrivas som elektronisk och mörk med kvinnlig sång, intressant sång måste jag tillstå som kan vara mörk men och intim och varm. Nu är ju inte just den här typen av musik min specialitet men jag tycker att det kan jämföras med exempelvis Björk, kanske mycket på grund av sången. Det är ett album med elva spår som visar upp en stor variation, kanske inte inom den genre vi främst skriver om men exempelvis andra spåret är ganska hårt rockande dänga med aggressiva tendenser. Annars är det mer elektroniskt, ofta lite lågmält, snyggt producerat och ibland med schysst dramatik. Inte ett så långt album heller, det är alltid positivt eftersom det gör att det inte känns som att det är för långt, man hinner inte tröttna innan det tar slut.

Nog är det ett schysst album överlag, det börjar modigt och lite lågmält för att sedan fortsätta med albumets näst vassaste spår Tick of a Clock som är både aggressivt om med bra driv – en riktig rocker helt enkelt och sången i det spåret är riktigt bra. Femte spåret Lada är min favorit på albumet, det är ett riktigt tilltalande spår med skön dramatisk känsla – sången är grym. Det är kanske ett lite ojämnt album, där vissa spår känns relativt anonyma medan det finns några riktigt fina höjdpunkter. Det är nog ett spännande album för den som uppskattar de nämnda liknande banden eller band som liknar dem, det borde kunna gå hem hos en bred publik samtidigt som det har tillräckligt med djup och liknande för att nå en lite smalare publik.

Och till sist kan jag konstatera att Girls on Bikes Boys who Sing är ett trevligt album med några riktiga höjdpunkter. Men kanske att det är ett lite ojämnt album med lite för många spår som inte riktigt sticker ut, hade allt varit av samma kaliber som de bästa spåren hade det varit fantastiskt. Men i de bästa stunderna är Monophona riktigt imponerande, och det kan vara värt att titta närmare på albumet.

HHHHHHH