Hoth
Astral Necormancy

Hoth är om jag inte minns helt galet en isplanet i början av den andra Star Wars-filmen, ni vet den med ”…and I thought they smelled bad on the outside” där också Luke yrar om Yoda och så vidare. En kall plats helt enkelt och kanske ett bra namn att kalla sitt svartmetallband, som denna duo från Seattle har gjort. Och nu är de alltså tillbaka med ett nytt album som kallas Astral Necromancy, ett album som utforskar frostbitna i mörker vilande islandskap, svart magi och kosmiska mysterier. Det är en resa i multipla riktningar eller ingen riktning alls, ett mörker utan något större hopp bara olika nyanser av mörker. Och man kan ju knappast hylla omslaget men musiken har faktiskt en hel del att erbjuda, även om det kanske är främst den mörka sidan som har övertaget.

Om jag skulle beskriva musiken så handlar det om svartmetall, svartmetall med ganska bra ös, bra energi. Men också med bra variation, starka melodier, äventyrlig stämning och riktigt kompetent produktion. Jag gillar den kraxiga sången som samsas riktigt väl med det övriga i duons ljudbild, en ljudbild som känns ganska spännande. Det är ett ganska långt album som dock bjuder på bra variation och bra djup som gör att det håller lyssnarens intresse under hela speltiden. Det är ett väl sammansatt svartmetallalbum helt enkelt, och dem vimlar det ju inte direkt av så det är bara positivt.

Troligen har Hoth satt samman ett av årets snyggaste extrema metallalbum, det har schyssta låtar, äventyrlig ljudbild och känns ganska fräscht. Det är många ting man sällan får skriva om band i den extremare genren men det är alltid skoj när några bra sådana band dyker upp och Hoth är definitivt riktigt bra, deras musik håller god kvalité och man kanske till och med får erkänna sig lite imponerad när Passage into Entropy drar igång med både tyngd och medryckande känsla, det är nästan så att jag sjunger med. Så gillar ni den extrema metallgenren och har ni gillat vad Hoth gjort tidigare så bör ni utan tvekan tycka att detta är ett finfint album och bör inte tveka att kika närmare på det. Jag har svårt att komma några direkta invändningar mot detta album, den värsta är väl att det inte lär se så snyggt ut i skivhyllan.

Hoth imponerar, så mycket kan jag väl påstå och deras musik är mer kall och mer spännande än ett besök till isplaneten Hoth och det bör väl egentligen säga allt ni behöver veta om detta album. Jag kan bara rekommendera att ni tar er en titt, det är ett trevligt album helt enkelt. Mörkt, hopplöst, iskallt och riktigt skoj – det får bli sammanfattningen.

HHHHHHH