Battleroar
Codex Epicus

Rätt vad det är dyker det upp stridsvrål i brevlådan, och ett episkt kodex dessutom. Det handlar om ett grekiskt band starkt influerat av Manilla Road vars medlem Mark Sheldon gästar detta album. En digipak med ett kanske inte alltför spännande omslag var vad som låg i kuvertet tillsammans med ett gäng andra album, men nu fokuserar vi på stridsvrålets femte album och det är ett album med nio spår där det sista är bonusspår för CD-utgåvan.

Och musikaliskt handlar det om tungmetall, lite doomig, lite power metal, lite episkt med en kör och så vidare. Band som Manowar, Manilla Road och Iron Maiden kan ge hyfsade referenser kring hur det låter. Gerrit Mutz som sjunger har jag skrivit om när jag recenserat Dawn of Winter och hans röst med lite doom-känsla passar faktiskt ganska bra till bandets musik. Musik som jag tycker känns lite råare, inte så hårt producerad och finputsad som mycket av det som släpps idag, det ger en liten känsla av att vara lite daterat trots att det är helt nytt. Tempot är inte speciellt högt, midtempo skulle det nog kunna kallas och variationen är inte överdrivet stor men speltiden är sansad så det kanske inte gör så värst mycket.

Att det inte bryter ny mark är lätt att konstatera, att det känns lite daterat likaså. Trots att det kanske är både fantasilöst och så vidare kan jag konstatera att det är ett trevligt album med musik som jag gillar. Bättre än exempelvis Manowar som sällan gör någon glad, andra spåret We Shall Conquer är definitivt tilltalande och jag gillar också det avslutande spåret Stronghold vilket gör att albumet definitivt ger ett positivt intryck men det kanske inte lämnar något större avtryck egentligen och jag skulle tro att det snart är glömt – åtminstone för mig men om man gillar de liknande banden finns det säkert chans att det är ett ganska minnesvärt album.

Rivigare vrål har jag hört, roligare också, men jag kan väl ändå tillstå att det varit ett trevligt album att lyssna på under några dagar. Så det kanske inte går till historien men det är nio underhållande låtar och ett ganska underhållande album, för den som gillar de tre liknande banden rekommenderar jag definitivt att man tar sig en närmare titt på albumet även om det kanske inte är så episkt som titel tycks indikera.

HHHHHHH