Warrant
Louder Harder Faster

Warrant är inte helt ärliga i titeln av sitt nya album, deras första på sex år. Det är inte mer högljutt eller hårdare, eller snabbare – det är bara mer generiskt men det lämpar väl sig inte som titel, ”Duller Softer More Generic” är inte en bra albumtitel för den som vill sälja skivor. Warrant sålde miljoner skivor när även de mest generiska av melodirockande band sålde miljoner skivor, de gjorde konventionell, simpel och hyfsat medryckande musik och sådant sålde. De gör samma sak idag trots att en lång tid passerat och många av dem som köpte debuten för länge sedan tröttnat på generisk musik och har andra intressen in livet. Så vem ska lyssna på Warrant idag? Inte jag i alla fall.

Typisk melodiös rockmusik, fantasilöst och byggt kring klämkäcka refränger och typiska rocklåtar. Typisk sångare och allt det där som man brukar få när man lyssnar på band som passerat sitt bäst före datum redan innan de debuterade. Typisk produktion för genren och det finns verkligen ingenting med detta album som får det at sticka ut från mängden. Tack och lov för att de åtminstone håller det ganska kort med en speltid på strax över 40 minuter, 43 fantasilösa minuter av generisk melodirock – Warrant imponerar inte.

Knappast uselt, egentligen inte heller dåligt – bara tråkigt, trögt och fantasilöst. Låtmaterialet är också det rätt okej och det är på det hela taget ett album utan något som sticker ut, utan något som får mig att börja lyssna. En samling jämngrå låtar som helt enkelt börjar, pågår och sedan tar det slut så kanske ”Begins Plays Ends” är kanske den mest lämpliga titeln på detta album som egentligen inte kommer med någonting av värde.

Louder Harder Faster är ett generiskt, mediokert album som inte gör något för mig och det är väl ganska tveksamt om det kan göra något för någon annan heller. Det enda jag kan göra är att konstatera att Warrant nog passerat sitt bäst före-datum för länge sedan.

HHHHHHH