Toseland
Fingers Burned

Toseland bränner sina fingrar på sin nya sjutummare, ett alster med fyra spår i svart utförande med ett stort T på framsidan. Vi får ett spår från senaste albumet Cradle the Rage, titelspåret, sedan får vi en cover, en akustisk version av en låt från tidigare nämnda album och sedan får vi det osläppta spåret Bullet. Så det är ju kanske inte det mest nödvändiga skivsläppet jag recenserat i år och ska jag vara ärlig hade jag hellre sett att de skippade denna EP och siktade på ett nytt album. I en värld där skivförsäljning blir allt svårare känns det märkligt att fortfarande slänga ur sig Ep-skivor med bara några få spår. Det känns lite futtigt om man ska vara ärlig, men det handlar i slutändan om musiken och det är den jag ska rita lite om nu.

Samma kommersiellt stiliserade hårdrock som på de föregående alstren, låtar som är lätta att ta till sig och som sätter sig snabbt i medvetandet hos den som lyssnar. Ljudbilden är precis som på det föregående albumet, det är inte så konstigt eftersom åtminstone hälften av det spelats in omkring samma tidpunkt som nämnda album. Toseland sjunger bra för den stil han framför och det är bra driv i låtmaterialet och det är sådär lagom varierat även om det är lätt att anse att det är lite kort och tar slut lite väl snabbt och att ett album vore bättre.

Det finns bättre spår på albumet Cradle the Rage än de fyra vi får på denna EP, men jag kan inte klaga, det är en underhållande EP med sköna låtar och om man gillar vad Toseland gjort tidigare kommer man tycka detsamma om denna lilla fyraspårsskapelse. Bäst är det inledande titelspåret men de är alla spår av god kaliber. Det blir tummen upp för Toseland och hans senaste alster men jag kan inte släppa tanken att det känns en aning futtigt och otidsenligt med en EP och att ett album hade varit att föredra.

HHHHHHH