Mordant
Demonic Satanic

En representant för dem som marknadsför detta album tyckte (självklart) för någon månad sedan att detta album var värt att titta på. Hur kan jag argumentera mot något sådant? Därför har jag spenderat en tid att lyssna på de svenska dödsmetallarna för att konstatera att de med största sannolikhet kommer att tilltala en publik som gillar hårdare metall och det trots att bandmedlemmarna kallar sig Nekrofil, Blodbad och annat trams – sådant som får mig (och en majoritet av världens befolkning) att skratta lite år deras töntighet. Men töntiga namn åsido, detta band gör faktiskt bra musik med tyngd och några snygga melodier.

Musiken är inte speciell ur en stilistisk synvinkel, det handlar om dödsmetall kanske med lite inslag av thrash- och svartmetall. Sången är vrålad och brölad precis som är brukligt för genren och jag tycker att de trycker på rätt knappar för att tilltala den publik som generellt tilltalas av musik som denna. De kommer säkert till och med se detta som utomordentligt bra. Schysst produktion för övrigt och det är kort och koncist som man vill att album i denna kategori ska vara, det tar strax över halvtimmen att spela alla låtarna som kanske hade kunnat vara lite mer varierade än de är.

Ett solitt och bra dödsmetallalbum som definitivt går mycket väl att lyssna på trots den löjliga titeln. Det är lite kul ändå att mina aversioner mot satanistiska töntigheter och löjliga namn på bandmedlemmar ibland ifrågasätts av bra album från band som uppfyller sådana krav. Så om du uppskattar klassisk dödsmetall med pondus och kraft så har du definitivt ett skoj album att sätta tänderna i här.

Det är kanske inte riktigt min kopp te, det är inte tillräckligt nyskapande eller fyndigt för att nå dit men det är ju knappast ett krav hos den publik de ska tilltala och som jag är helt säker på att de tilltalar. För min del känns det dock mest som ett schysst album som är trevligt att lyssna på men som egentligen inte gör något större avtryck.

HHHHHHH