Lucifer's Fall
II: Cursed & Damned

Lucifers fall är ett australiskt band som släpper sitt andra album som är ett förbannat och fördömt sådant. Det har inte ett överdrivet fantastiskt skivomslag och deras ”catchphrase” är ”Fuck You We’re Lucifer’s Fall” en fras som jag inte tycker säger sådär överdrivet mycket annat än att de är lite pubertala. Att de dyrkar rå traditionell doom metal så till den grad att de kopierar sina favoriter är kanske inte vad jag skulle kalla en styrka eller en anledning att peka finger åt resten av världen då de inte direkt har något eget att komma med.

Traditionell doom på ett sätt som vi känner igen från andra band, band som gjorde detta när det inte fanns så många kopior. Det känns som att Lucifer’s Fall inte bara inspireras utan även lånar friskt från sina föregångare och det är kanske inget fel i det då nostalgikortet alltid verkar gå hem. Det spelar på sådant vi känner igen och jag är säker på att Lucifer’s Fall går hem hos genrens fans för det gör vad de gör bra även om det kan finnas vissa skäl att påpeka att albumet är i längsta laget med de 56 minuterna det pågår och att du bör vara framstegsfientlig.

Det är ett helt okej album, bra skulle jag till och med vilja påstå. Det är bara det att det är svårt att hylla något som känns daterat och framförallt som känns ”lånat” från andra. Har du hört något av de liknande banden eller en hel uppsjö av andra liknande band så har du hört vad detta band har att erbjuda och om du verkligen älskar det finns det stor anledning att titta närmare på detta album, det är ju trots allt precis det du gillar. Om du däremot önskar att ny musik faktiskt känns ny och ohörd finns det betydligt bättre alternativ att sätta tänderna i.

Lucifer’s Falls andra album är ett schysst doom metal album, men det är inte tillräckligt bra och inte tillräckligt nyskapande för att göra något större avtryck i musikhistorien. Det är helt enkelt ett album för dig som samlar doom metal och inte ett som riktar sig till någon bredare publik.

HHHHHHH