Kal-El
Astrodoomeda

May the rock be with you står det på norska Kal-Els hemsida och att de spelar science-fiction-inspirerad musik lär knappast gå att missa, åtminstone inte för den med lite insikt. Bara namnet skvallrar ju om att de är lite insnöade i filmens värld, och de åtta låtarna på bandets tredje album Astrodoomeda innehåller både rymdfarkoster och moderskepp under en resa genom rymdens vakuum. Intergalaktisk stonerrock är vad det handlar om när det handlar om det norska bandets tredje alster, ganska snyggt skivomslag och ganska fartfylld musik med hyfsad variation är vad vi får.

Band som Black Sabbath, Monster Magnet och Nebula nämns i pressinformationen som liknande och de avslutar albumet med en cover av Kyuss låt Green Machine. Deras musik svävar mellan hårdrock och heavy metal i stonerprofil med inslag av lite mer psykedeliska och bluesiga element – Black Sabbath i lite mer svängigt format är nog inte en helt dålig jämförelse för den som gillar namndroppande. Det är tungt och sångaren låter som en uppfräschad variant av Ozzy, åtminstone åt det hållet. Och det är bra producerat, genrefans lär utan tvekan tilltalas av vad Kal-El har att erbjuda.

Men bandet som såg dagens ljus 2012 kan knappast beskrivas som ett band som bryter speciellt mycket ny mark, det är lätt att dristas till namndroppande eftersom det påminner väldigt mycket om andra band och de har ingen riktigt egen profil, inte alls som Kal-El i filmens värld. Kvartetten är däremot väldigt kompetenta musiker och gör musik som är lätt att uppskatta, lätt att ta till sig för den som normalt rör sig i deras musikaliska trakter och jag tycker att album är bra, tilltalande på många sätt. Dock inte speciellt minnesvärt och att albumets vassaste spår är en cover kanske talar lite till dess nackdel.

Kal-El nedstiger till vår planet med ett solitt och tungt stoner-album, med bra låtar, bra tyngd och bra energi. Astrodoomeda är ett ganska tilltalande album, det är kort och koncist och träffar för det mesta rätt för att genrens fans ska tycka om det. I ett bredare perspektiv tror jag dock att det är ett album som kommer att passera ganska obemärkt, det saknar den där lilla extra fräschhet som gör ett bra album till något speciellt. Det är helt enkelt ett album som den breda massan kan ha visst överseende med, men som genrens fans definitivt bör titta närmare på. Man kanske kan avsluta med att påstå att det är ett bra album men inte så högtflygande som bandets namn vill få oss att tro.

HHHHHHH