H.E.A.T
Into the Great Unknown

In i det stora okända beger sig H.E.A.T när de släpper sitt femte album, en titel som kanske inte stämmer till fullo. Men visst tar de sig vissa kreativa friheter och bryter sig kanske lite bort från de intrampade stigarna de påbörjat, det är skönt med ett band inom melodirockgenren som faktiskt har åsikten att det är onödigt att släppa samma album om och igen – det om något ska de applåderas för. Personligen för min del har H.E.A.T aldrig känts speciellt relevanta jag såg dem någon gång live och jag har skummat igenom deras musik men de har känts som vilket annat band som helst i genren så därför var det kul att läsa om lite mer experimentella tankar och att bryta lite mot genrens regler för att utforska det lite mer okända. Resultatet blir H.E.A.Ts hittills mest relevanta album och här finns några riktiga höjdarlåtar.

Det är snyggt producerad melodirock men vi hittar lite dansigare diskoinslag och lite låtbastarder som inte riktigt följer normerna, allt väl sammansatt och framfört. Vad som dock lite saknas ibland är farten, de tappar lite för mycket tempo ibland vilket leder till en lite sömnig känsla här och var. De hade till exempel kunnat köra åtminstone en till riktig rackarrökare till låt efter den inledande käftsmällen, för bland de tio låtarna är det egentligen mest den första och de två sista som fångar mig. Det blir bäst när det blir lite fart och energi, även om avslutningen är ett riktigt välavvägt epos som säkert skulle kunna riva av en fin allsång på bandets konserter. 45 minuters speltid är väl ganska lagom, men det hade kunnat göras kortare, ta bort singelspåret Time on Our Side som är rätt kasst, Shit City är också en ganska intetsägande historia som jag hade kunnat vara utan. Och när vi ändå är på det temat med spår man kan vara utan: åttonde spåret We Rule är en gäsphistoria och en utfyllnad om något.

Men för att driva texten vidare vill jag påstå att Into the Great Unknown är ett steg framåt för ett band som mest bjudit på samma intetsägande melodirock som otaliga band före dem gjort. Nu vågar de ta ut svängarna mer och det leder till ett album som är betydligt mer intressant att lyssna på, som inte bara går in genom ena örat och ut genom det andra – därmed inte sagt att det är en utomordentlig fullträff för så är inte fallet. Det är en delvis utomordentlig historia, och en delvis ganska tråkig sådan – ett album som definitivt lovar gott inför deras framtid och jag kommer definitivt att hålla större utsikt efter dem i fortsättningen.

Jag avslutar med att ge dem tummen upp för ett trevligt album med ett lysande titelspår, grym inledning, det finns definitivt hit-potential på detta album och detta band har definitivt väldigt tilltalande drag och när de nu äntligen vågar bege sig mot det okända finns det definitivt hopp för en spännande framtid. Ett album att kolla upp för den som uppskattar melodirock, tummen upp!

HHHHHHH