Heart Attack
The Resilience

En fransk hjärtattack, för andra gången. Det är vad jag har tagit ställning till idag, efter att ha utsatt mig för risken under ett antal timmar kan jag konstatera att kvartetten definitivt inspirerats av band som Lamb of God, Machine Head, Slayer, Gojira och en hel del andra band i samma stuk. The Resilience är som jag redan ritat bandets andra album och jag skulle vilja påstå att det inte direkt har samma bett som omslaget indikerar.

Tung metal med driv och energi, det är väl i stilen som ofta får beteckningen groove metal. Det är som sagt lätt att höra vad som inspirerar dem så man kan enkelt konstatera att det inte är ett band som erbjuder något vi inte hört förr så alla ni som oroar för nyskapande band kan andas ut. Fantasifullt är inte hur jag skulle beskriva det, välproducerat däremot. Hyfsad sångare med pondus och kraft, sköna riff och bra driv får vi – kanske inte speciellt mycket variation och de 46 minuterna vi får känns kanske lite i längsta laget.

Om du uppskattar de band som nämnts i denna recension och band som liknar dessa finns det stor chans att du uppskattar detta. Det är bra gjort och det är ett solitt album med flera förtjänster, så jag har svårt att se att man ska ogilla vad Heart Attack har att erbjuda. Det är dock svårare att verkligen överväldigas av vad man hör eftersom vi hört allt förr och de bjuder inte på musik som är bättre än banden de inspireras av. Antingen avsevärt bättre eller nytänkande är recept detta band inte riktigt hittat så deras The Resilience känns lite för mycket som ett album i mängden för att göra något större avtryck på mig.

Så, för att avsluta kan jag konstatera att Heart Attacks musik knappast är så överväldigande att det ger mig en hjärtattack. Men den är tillräckligt bra för att jag ska kunna lyssna på den ett par gånger innan jag lägger den i högen bland alla andra schyssta album som är dömda till att glömmas. Ett album som skulle behövt lite mer bett, det är väl en okej avslutning?

HHHHHHH