Grumpynators
City of Sin

De buttra danskarna är tillbaka med sitt andra album, det svåra andra albumet kanske. Vad som är klart redan från första bekantskapen med detta album är att omslaget är betydligt bättre och det är tolv spå istället för föregångarens elva. Dessutom har bandets medlemmar hunnit bli ett par år äldre och deras musik har mognat sedan det senast begav sig – och då menar jag inte mognat på ett negativt sätt. De har fortfarande kvar samma lekfulla spel med genrer som vi hörde sist hur de gör något som nästan kan beskrivas som rockabilly eller klassisk rock’n’roll i tyngre format, nästan i metalformat. Och det hårt rock’n’rollande danskarna är lika, om inte mer, medryckande som de var senast det begav sig och jag skulle tro att det är ganska svårt att inte tycka om detta album, åtminstone lite.

De spelar på välbekanta strängar och välbesökta scener, de kommer på ett sätt med något lite fräscht musikaliskt men det går samtidigt inte att bortse från att det låter som vilken rockabilly som helst med lite biffigare produktion och lite mer distade gitarrer. Det är intressant första gången man hör det och sedan egentligen allt mindre intressant trots bra produktion och för stilen utmärkt sångare, det finns egentligen inte mycket att anmärka på – mer än att det egentligen aldrig känns som ett nytt album och att deras låtar känns lånade, hörde jag inte Ace of Spades-riffet där någonstans?

Man kan inte argumentera bort att det är ett underhållande album att lyssna på, Hotel 2nd Age är grymt bra tycker jag och efterföljande Take the Last Dance With Me förtjänar definitivt att bli en superhit – men sedan har jag faktiskt inte så mycket minnesvärt att rapportera om, vi har hört allt förr känns det som. Och även om de tagit ett steg framåt sedan debuten har de fortfarande en bit kvar om de vill vara relevanta som ett kreativt band, dock skulle jag inte tveka om att det är ett album som kommer att uppskattas i breda kretsar eftersom musiken är så pass tilltalande – frågan är bara hur minnesvärd den är. För mig är det inte ett album som gör något större avtryck, förutom en riktigt vass hitlåt finns egentligen inte mycket här.

Danskarna lyckas återigen skapa ett skoj medryckande och slutligen ganska intetsägande album som knappast lär sätta ett större avtryck i musikhistorien än sin föregångare. Grumpynators behöver nog ta lite andra vägar om de vill vara något annat än en av alla deltagare i musikbranschen, man tar inte en stor roll genom att bara delta. Det krävs mer än City of Sin för att ta plats i den konkurrensutsatta bransch som musikbranschen är så danskarna får nog fortsätta vara buttra ett tag till.

HHHHHHH