Fotocrime
Always Night

Det är alltid natt när Fotobrott bjuder på sitt första album. Fotocrime är ett band lett av R. Pattern som också är känd som Ryan Patterson som hörts i bandet Coliseum. Och detta är alltså debutalbumet, eller ska vi kalla det debuttolvtummaren? Det är en sex spår kort historia som inleds med duplicerade dagar och avslutas med lite tektoniska skiftningar. Ett omslag som inte lovar någonting egentligen, kanske lite natt för alltid eller något sådant. Musikaliskt handlar det mer post punk med dansanta trummaskiner, synthar och så vidare.

Det inleds med spåret Duplicate Days som är en ganska fartig inledning, med driv och intressant sångstämma. Fjärde spåret Always Hell känns ganska lik inledningen men i övrigt måste jag tillstå att albumet är varierat och dessutom är speltiden tillräckligt kort för att man inte ska hinna tröttna, kanske nästan lite väl kort med tanke på att avslutningen är en ganska intetsägande historia. En intressant mörk historia dominerad av snygga synthar, starka melodier och fängslande musikalisk dramatik.

Det är ett schysst album med trevliga låtar och så vidare, helt klart värt att lyssna på även om jag hade kunnat vara utan avslutningen som jag inte tycker är speciellt intressant. Jag gillar inledande Duplicate Days och Always Hell bäst, det är då albumet rycker med och tilltalar mest – bortsett från avslutningen är alla spår på detta lilla album av riktigt god kvalité, riktigt tilltalande får jag påstå. Det kanske dock inte är det mest spännande eller dramatiskt intressanta album jag hört i år, det har många intressanta och bra inslag och är definitivt värt att titta närmare på för den som gillar syntberikad post punk.

Fotocrimes första album lovar mycket, det håller nästan lika mycket och det är definitivt ett album som är värt att titta närmare på. Om inte annat för spåren Duplicte Days och Always Hell som är riktigt trevliga hit-betonade låtar som förgyller ett trevligt litet album. En tolvtummare att kika lite närmare på, jag tror inte alltför många köpare kommer att känna sig besvikna med ett sådant album – det är ett schysst album helt enkelt.

HHHHHHH