A Killer's Confession
Unbroken

En mördares bekännelse är vad jag har framför mig idag, kanske tretton stycken sådana berättade på en skiva av valfritt slag. En mördare som är en gång var ett svamphuvud och nu skapat sin egen konstellation. Det är första gången för denna mördare vid namn Waylon, och då menar jag inte Waylon Smithers, Unbroken kallas hans första bekännelse som rör allt från 1080P till sympati och skäl. Kanske skäl till mördande eller kanske något annat och det berättas tungt och ibland aggressivt men alltid med visst djup och melodi.

Det handlar om industriell metall eller Nu-metal, modernt och tungt med snygg produktion och bra variation. Ett utmärkt sätt för en mördare att bekänna sina brott kan jag tycka och det tar 47 minuter att lyssna på allt. 47 minuter av kvalitativ musik kan vi nog trots allt säga och även konstatera att det är vettigt att inte göra albumet längre än så – det hade faktiskt kunnat vara något kortare men det är kanske att vara lite petig, det handlar ju trots allt om en bekännande mördare så kanske måste det få finnas utrymme.

Riktigt vasst, nästan som en vässad kniv och ibland till och med fängslande likt en gripande berättelse. Imponerande i sina bästa stunder, typ den högupplösta 1080P som kommer at får uppföljaren 4K på nästa album och kanske 8K på albumet efter det. Förutom den finfina dängan 1080P finns A Killer’s Confession och L.O.L (Life of the Lost) på listan av hörvärda inslag på detta fina album. Ett album som kanske inte alltid bjuder på det mest nytänkande men det bjuder på väldigt fin och känslosam med musik med kraftfull tyngd och känsla.

Det är en intressant och en bra bekännelse, väl värd att lyssna på för både svamphuvud och metallare – jag kan definitivt rekommendera den för alla. Speciellt för den som uppskattar lite tyngre och modernare grejer, bra skit helt enkelt!

HHHHHHH