Whispered
Metsutan - Songs of the Void

Samurajmetall, det låter ju intressant – det är så detta band genre-placeras och då kan det förstås vara enkelt att tro att det handlar om ett gäng japaner som svingar glänsande vassa svärd. Så är det dock inte, det handlar om ett finskt band som släpper sitt tredje album Metsutan – Songs of the Void. Enligt bandets informationstextförfattare finns det inget tillfälle där termen episkt kan användas bättre än att beskriva Whispereds nya album. Det är inget litet påstående, att påstå att något är bättre på att vara episkt än alla filmer som gjorts, alla böcker som skrivits, alla album som gjorts, alla pjäser, alla fabler och visor, alla muntliga berättelser, av alla former att berätta en historia har alltså Whispered hittat den mest episka formen av dem alla.

Melodöds är vad det handlar om, med inslag av japanska ljud såsom folkmusikinslag utrop och annat som ger det en japansk känsla även om det övergripande ljudlandskapet trots allt känns mer relaterat till de skandinaviska landskapen än de japanska. Vrålsångare av samma typ som vi ofta hör i melodiösa dödsmetallband, det är väl egentligen hur de använder keyboards och arrangemang som särskiljer dem från de flesta av sina landsmän och andra skandinaviska dödsmetallband. Hyfsad variation över elva spår och en timme musik, men episkt? Visst finns det inslag som känns som dramatiskt historieberättande men jag kan faktiskt såhär på rak arm nämna ett hundratal tillfällen där jag tycker att termen episkt passas bättre och om jag funderar lite på det finns det nog faktiskt ett tusental – minst.

Därmed inte sagt att detta är ett värdelöst och tråkigt album för det är det definitivt inte, jag tycker att det är ganska underhållande. Kanske att det skulle haft lite mer svärdsklingande känsla och lite mer samurajslag än de vi får, men egentligen saknar väl inte detta album något speciellt. Det är ett album som säkert lär tilltala den som gillar melodiös dödsmetall av det skandinaviska och kanske främst det finska slaget. Ett intressant band, inget snack om det men deras album har inte riktigt det där lilla extra som gör att de verkligen sticker ut för mig, de japanska inslagen är en kul grej som gör att bandet har en chans att stå ut men för att verkligen slå igenom behövs nog lite bättre låtar.

Rekommenderas för er som gillar melodiös dödsmetall, ett album som har många kul fördelar och det är alltid roligt med band som tar sin egen infallsvinkel på saker och de har en ganska unik ljudbild så det måste vi plussa för. Så deras författare av pressutskicket må ha överdrivet en enorm smula men det är fortfarande ett episkt och ett intressant album som inte borde gå fel hos den som uppskattar melodiös dödsmetall av det lite mer slipade slaget.

HHHHHHH