Atomic Symphony
Redemtion

En atomisk symfoni från Schweiz är vad jag har att sätta tänderna i denna gång. Egentligen ett album jag borde ha lagt bort för ett tag sedan med tanke på att det är ganska gammalt nu men det flotta skivomslaget har gjort att jag trots allt behållit det bland albumen att recensera och inte slängt det tillsammans med andra album med liknande releasedatum. Det är kvintettens första album men bandet bildades redan 2009, då med intentionen att göra symfonisk metall men allteftersom har de mer traskat in på de progressiva vägarna kanske för att emulera idoler som Dream Theater och Meshuggah. De har släppt och producerat albumet på egen hand och de erbjuder nästan en timme musik, frågan är förstås om vi ska ta emot vad de erbjuder med öppna armar.

Progressiv metal med lite inslag av det symfoniska, det blir ganska tydligt ibland att det symfoniska varit en stor del av deras musikaliska resa. Kvinnlig sångare som dock inte kan beskrivas som sopran, hon sjunger mer klassisk metallsång om man nu kan kalla något för det – jag tycker att hon har hyfsad pondus och närvaro. Låtarna är nio till antalet och det är varierat och finns en hel del djup, ett kompetent album rakt igenom skulle jag nog vilja tillstå. Produktionen är bra men knappast i nivå med det bästa som finns, dock kan jag inte beskriva just det som en nackdel. Ändå hyggligt fräscht även om det kanske inte bryter sådär våldsamt mycket ny mark, det finns pigga och fräscha inslag som definitivt öppnar öronen på mig som lyssnare.

Redemption är ett riktigt vasst album tycker jag, dramatiska låtar, bra känsla och variation samt en bra sångerska. Det finns mycket att uppskatta med detta album, tur att jag inte han ge upp hoppet om att lyssna på det. Låtarna tycker jag kan beskrivas som gripande och intressanta, det finns inte mycket jag vill skriva något negativt om då jag tycker att de gör det mesta rätt. Bra energi och bra låtar, bra djup i albumet och jag skulle vilja säga att det håller bra för upprepat granskande och den enda lilla svaghet som skulle kunna finnas är att produktionen kanske inte är fantastisk men nog låter det trots det väldigt intressant. Ni som gillar progressiv metal bär titta närmare på detta, speciellt om ni gillar den med kvinnlig sång.

Jag har svårt att plocka ut en favoritsång då jag tycker att alla är riktigt bra och albumet känns spännande som helhet. Definitivt ett album jag anser att ni bör ta och titta närmare på för att det är riktigt, riktigt bra.

HHHHHHH