Zoner
Euharmonic Elevation

Bakom epitetet Zoner står en cypriotisk man vars namn du kan läsa i listan till vänster om denna text, han står inte bakom NWOFSODMM (New Wave Of Fuckin Songless One Dimensional Modern Metal) vilket förstås alltid kan sägas vara positivt. Snyggt skivomslag har han fixat fram till detta sitt andra självsläppta album. Och det bästa med albumet är att det är en spark i fejset på kapitalismen då albumet är helt gratis, till och med på skiva och inte ens frakten behöver man betala – är inte det riktigt jävla bra? Det sägs att herrn gör sina album av kärlek till musiken och det är väl något bra men det finns alltid en risk med enmansband och det är att det kan saknas en del av kritiskt tänkande och men måste kunna mörda lite älsklingar för att det ska bli riktigt bra.

Musikaliskt står Zoner lite här och lite där med influenser från lite överallt, mycket varierad musik på ett album som är väldigt kort och koncist. Produktionen känns lite billig, jag tror inte att musikproduktion är Antonis starkaste sida, det an förstås också vara så att han inte har tillgång till den vassaste utrustningen man kan ha. Han är hyfsat kompetent som sångare, och han tycks ha tillgång till en stor portion musikalisk kreativitet – något som är en förutsättning för att skapa intressant musik. Detta album är faktiskt lite av en musikalisk resa som tar oss genom många olika musikaliska stilar och tidsepoker, allt gjort på ett sätt som inte direkt låter som något annat – vilket alltid är positivt.

Ett bra album tycker jag att detta är, det finns mycket positiva sidor och det är väl värt att lyssna på. Sköna låtar avlöser varandra även om jag har en del reservationer, han borde försöka jobba bort accenten som ibland blir väldigt störande och produktionen är inte riktigt toppklassig vilket är synd för låtarna har väldigt stor potential. Men om man bortser från albumets lite svagare sidor finns det mycket att tycka om här, djupet i albumet, den sköna variationen låtmaterialet och förstås känslan – kärleken till musiken som återspeglar sig i låtmaterialet.

Bäst på albumet är första spåret In the Name of Creativity tillsammans med albumets riktiga höjdpunkt Politics of Modern Love som glänser riktigt starkt. Ett album att rekommendera till den som gillar musik som tar lite andra vägar, tänk om det hade haft en riktigt grym produktion.

HHHHHHH