Sexthrash
Sexual Carnage

Ibland bara vet man redan innan man hört ett band, ibland bara vet man att det inte kan vara dåligt för inte kan väl ett band som kallar sig Sexthrash vara annat än alldeles underbart? Eller? Sexual Carnage har de döpt sin debut till, en debut som ursprungligen släpptes redan 1990, nu 25 år senare släpper Greyhaze Records en upputsad variant av samma skiva, en upputsad variant med ett gäng bonusspår, skivan får ungefär en halv längd extra tack vare dessa bonusspår som innefattar bland annat någon Sarcofago-cover och lite andra grejer som inte ska ha hörts förr. Titta på skivomslaget, noggrant, det säger egentligen allt du behöver veta och egentligen finns det inte så mycket anledning att skriva speciellt mycket mer om denna brasilianska trio, som var en kvartett när det begav sig.

Produktionen är en klassisk 90-tals källarextremmetallvariant vilket betyder att du måste dra på lite volym för att håra något annat än några enstaka thrash metal-riff. Sången är som hämtad ur en murken stubbe, med eko och allt, till och med larverna samt bakterierna och svamparna som sakta omvandlar stubben till den omgivande skogsnaturen, passande för ett band som kommer från landet som inhyser en väldigt stor del av världens största skog kan man tycka, undrar om de hittade sångaren i en stubbe och att han nu förmultnat och blivit en del i skogen igen. Föga imponerande på det produktiva stadiet, ingen intressant ljudbild och det hela tenderar till att bli en aning enformigt, en aning tradigt mot slutet, men albumet är kort så fanatikerna kan säkert stå ut, det mäter bara strax över 40 minuter om man räknar alla extraspår.

Jag är ganska säker på att jag hade avfärdat detta album som gammalmodigt och ointressant redan när det släpptes och det är inte direkt så att det har åldrats väl, inte ens en uppsnyggad mastring kan råda bot på den saken. En sak är dock till tröst för dem, och det är att det kommer alltid att finnas de som går emot all logik och hyllar musik som denna och jag har redan sett recensioner som påstår att detta album är riktigt bra, något jag inte kan förstå. Det är obegripligt att någon kan gilla musik som denna, inte bara för att det är riktigt kass musik utan också för att imagen är sjukt löjeväckande och bara skivomslaget, bandets namn och skivtiteln bör vara tillräckligt för att alla som har ett uns sunt förnuft ska undvika att ta i albumet ens med tång.

Nej för fan, det är det enda svaret jag kan ge på frågan om det är värt att titta närmare på Sextrash och deras debutalbum. Om man tittar på efterföljande album är svaret detsamma när det gäller bandet överhuvudtaget, ett band och ett album som hade mått bäst av att förbli glömt och nedspolat i närmaste toalett dit jag nu har förpassat det.

HHHHHHH