Moloken
All is Left to See

Umeås Moloken har väl anledning att se lite mindre molokna ut en stund, de släpper nämligen ett nytt album. Det är deras tredje album som följer fyra år efter Rural som jag tyckte var ett ganska bra album. Det talas mycket om mörker och hur det är att göra ett huvuddyk att ta sig an ett nytt Molkenalbum, man vet aldrig vad som väntar. Det är i och för sig sant men det kan ju ha en del att göra med att bandet inte hunnit släppa så många album än och således kanske inte hittat den nisch de fastnat i riktigt ännu. Jag tror att du faktiskt kunde säga detsamma om Iron Maiden i samband med deras tredje album, se bara vad som hände sedan.

Molokens musik är mörk, tung, doomig, progressiv, lite känsla av ett forntida Opeth under en depression. Tunga riff, ondskefulla, nästan desperata vrålande sångstycken, allt är uppiggande mörkt på detta album. Norrlänningarna tycks ha skapat detta album under vintern då solen inte direkt visar sig. Bra variation om man ser till att huvuddyka ner i det ordentligt för på ytan kan det säker låta relativt monotont, men å andra sidan känns det inte som att detta band riktigt vänder sig till den ytliga selfigenerationen utan till de som är lite mer nördiga i sin musikkonsumption.  Det är en riktigt bra produktion bör jag tillägga, dessutom är de sansade med speltiden vilket alltid är positivt eftersom ”less is more” är ett uttryck som mer ofta än inte är en sanning när det gäller att skapa musik.

Riktigt bra, om du frågar mig så svarar jag nog att detta är Molokens bästa alster hittills. Låtarna är skönt dynamiska och mörka, riktigt bra känsla i låtmaterialet och det gäller genomgående genom hela albumet. Sånginsatsen är riktigt vass tycker jag, passar utmärkt till detta album. Faktum är att det är svårt att hitta något direkt negativt att skriva om detta album, det är helt enkelt riktigt bra – på alla plan. Kanske lite för lågmält för att nå de absolut högsta betygen men det är fortfarande ett riktigt bra och underhållande album att lyssna på. Jag tror att bandet verkligen hittat rätt med detta album, det vi kan hoppas nu är att de fortsätter att hitta än mer rätt i en lite annorlunda riktning så att man inte om några album kan säga vad man sa om Iron Maiden efter sju-åtta album. En brasklapp ska jag dock addera, ni som gillar melodiös metal/hårdrock kanske inte riktigt finner detta tilltalande, men ni är inte målgruppen så misströsta ej.

Rekommenderas varmt till er som gillar Moloken sedan tidigare, för fans av mörkare progressiv metall. Det här är faktiskt riktigt bra, skönt mörker och även om det kanske saknar hitlåtar så kan jag väl nämna att det inledande spåret är det som gör störst avtryck på mig men jag tycker att alla spår på detta album håller riktigt hög klass. Moloken har definitivt levererat ett album som inte direkt gör mig moloken och jag tycker nog att de själva också borde kunna kosta på sig ett leende.

HHHHHHH