Death Dealer
Hallowed Ground

Andra gången på kort tid som jag recenserar sångare Sean Peck, denna gång i bandet Death Dealer. Denna gång skulle man kunna tro att de spelat in sitt album i Halloweds lokaler, de kallar sitt andra album för Hallowed Ground även om omslaget inte ser speciellt heligt ut, det ser lite ondskefullt ut faktiskt. Death Dealer är ett namnkunnit band med medlemmar från Manowar, Cage och så vidare, det kan tyckas vara ett intressant band och torde därför kunna bjuda på ett intressant album.

Musikaliskt är det heavy metal, Sean Peck sjunger på samma sätt som i Cage i det högre registret av skalan men kanske att han är lite mer återhållen i Death Dealer. En känsla av den vilda västern, en av låtarna bjuder på ett gitarrsolo som är skrämmande likt något vi hört i filmed Den gode, den onde, den fule. Riktigt snygg ljudbild, snygga melodier och bra refränger. Det är bra variation över tretton spår och en speltid på omkring timmen men det känns faktiskt inte så långt som det är i speltid och det är en styrka för ett album i denna stil. Jag tycker överhuvudtaget att detta album känns som en väldigt kvalitativ produktion med bra driv, bra energi och bra djup.

Det är ett riktigt bra album, jag tyckte att Cages album med Sean Peck på sången var riktigt bra men frågan är om inte Death Dealer är snäppet vassare. Jag gillar verkligen westerntemat som albumet har, känslan av den sandiga prärien, samhällen med hästar parkerade utanför saloonen och kanske en och annan pistolduell i gryningen – det är nästan så att man förväntar sig ett gästspel av Clint Eastwood i någon av låtarna men solot med en välkänd Ennio Morricone-komposition är så nära man kommer. Men man skall inte direkt vara besviken för det för det finns många riktigt sköna låtar och det är ett riktigt underhållande album som jag gärna kan spela om och om igen. That’s why they call me gunslinger, show stealer, death dealer, så sägs det i inledande spåret Gunslinger och show stealer är säkert vad de skulle kunna vara på många festivaler, detta är ett riktigt bra band och det här är ett riktigt bra album.

Bäst är inledande Gunslinger och sjätte spåret Way of the Gun som båda är grymt bra låtar. Inget spår står ut i negativ bemärkelse och faktum är att det är svårt att hitta något uppenbart negativt med detta förträffliga album som jag härmed rekommenderar varmt till alla er som bemödat er att läsa denna recension. Väl värt att kolla upp även om det tar en timme att spela allt så känns det som en ganska väl spenderad timme.

HHHHHHH